Jag såg Fredrik Strages dokumentar igen och jag minns det som igår. Jag minns hur jag var där på dagen och soundcheckade inför mitt liveframträdande den kvällen. Jag minns när jag kom dit till min loge, hur jag träffade Leila som var (som vanligt) en fullständig vulkan av dålig självkänsla. Då var hon nykter (på dagen). Hur hon kom till mig och sa att hon inte hade något att ha på sig inför kvällen. Jag lånade utmin "top" till henne. Hur hon inte ville gå in til smink därför att "alla hatade henne" som hon sa.. Trots att jag hade häcken full med intervjuer osv så släpade jag in henne till smink och försökte lugna henne med att allt det där bara var spöken i hennes huvud.
Jag sa om och om igen att hon var fantastisk och hon var lugn (vilket jag också menade men förstod att hon om någon behövde höra), tills efter grammis.

Det märkliga är att jag också minns när dom ropade upp mitt namn för den som vunnit årets kvinnliga, att jag först blev jätteglad när jag stod där, men att jag sen ganska snabbt kom på att Leila förmodligen skulle bli ledsen.
Jag hade jobba häcken av mig hela det året innan och skivan tog 3 år att spela in och dom första låtarna var skrivna sedan 5 år tillbaka. Men när jag stod där så var det delade känslor.

När jag kom backstage var Leila i upplösningstillstånd. Det gjorde ont att se hur jobbigt hon tyckte att det var. Hon var också en hårt arbetande arbetarklasstjej med ambitioner. Bara det att hon slog i ännu mera underläge. Hon berättade för mig om sin situation och bakgrund vid ett ögonblick. Och jag kommer att bevara dom hemligheterna eftersom jag fick ett förtroende av henne som jag inte på något sätt har några avsikter att bryta.

Jag önskar att livet kunde varit vänligare mot denna söta lilla goa tjej, jag önskar att hon kunde ha insett vidden av sin begåvning. Jag vet att hon såg mig som en vän (eftersom jag träffade henne efteråt då hon bad om ursäkt för sitt beteende den kvällen). Vi hade många samtal efter den kvällen där hon var nykter.

En grammis är bara en utmärkels och det året fick jag många (rockbjörnen, skap stependium, nöjesguidenpriset osv) .. Jätteroligt. Men det gör mig fortfarande ont att se det klippet när Leila destruktivt slaktar sin begåvning på grund av något som hänt henne evigheter tillbaka. Jag önskar att det inte hade varit så. Vi är alla destruktiva ibland och vissa av oss har sin historia att behöva kämpa mot. Jag önskar att Leila hade fått bara en morot att hänga upp sin begåvning på, det hade förmodligen ändrat allt... Denna underbara begåvade tjej.

d