nyårs poesitrams....

Ibland kommer dom bara.. går inte att hejda. Som barn älskade jag poesi 
och gör det fortfarande. 




jag väntade i din trappa

och folk gick förbi

och undrade för sig själva

var sånna små flickor 

kunde höras hemma vid.

 

jag satt själv länge och tänkte 

och timmarna gick

ensamma små tankar 

som plötsligt fått löpa fritt

 

jag prövade känslan

det gjorde den öm

små hopp som för sekunden

förvandlades till en dröm

 

du visste vad jag tänkte

förstod vad jag sa

att du gick men återvände

för att skriva på nya blanka blad

 

men  kylan bet till slut av drömmen

för sanningen vi vet

att det ändå bara är tysta drömmar

ur en bok om ensamhet?

 

som tiger som muren

när jag går hem

och har väntat för länge

vid din trappa ensam igen



Kommentarer
Postat av: ola

...sätter mej ner & myser en stund m en kaffe i den där poesi-delen av din hjärna. Like what you've done to the place :). Du har ju liksom inrett det så som j skulle velat att det såg ut i min...



kramas

2009-01-01 @ 16:46:55
Postat av: Niki Loong

Ja, så där har man väl suttit och drömt. Och frusit vid nån annans dörr. Hög igenkänningsfaktor!



Kram

2009-01-02 @ 08:37:46
URL: http://www.niki-loong.se
Postat av: Anonym

Hej gumman så fint å så sant är det du skriver.Hoppas du å de dina har det bra.

Kramisar Ulrica

2009-01-02 @ 13:59:11
Postat av: Mija

Tycker om..

(smakar på efter-känslan av dina ord under respektfull tystnad...)





Jaa...!



(..bestämt mig..)



Tycker om!







-----------------



Ibland ramlar orden ur munnen på mig också... Fingrarna slår mot tangentbordet som om de hade eget liv, och vissa gånger hinner jag inte ens läsa det jag skriver, fingrarna slår av sig själv.. liksom..



:)



Well..

Va bara det..











(tack för lånet)

2009-01-08 @ 17:27:54
URL: http://mammamija.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0