Ibland undrar jag ifall det är så att tiden lever sitt eget liv. Det vill säga fyller ett eget syfte och bör beaktas som ett eget begrepp. Saker som har hänt i ett visst stadium fastnar kvar i ditt medvetande längre än vissa andra saker som du då trodde skulle ha större effekt på ditt liv. Kanske fungerar vissa moment som tidsförväravare? Medan andra skeenden är ur fas med tiden? Ibland kämpar man i motvind med allt man gör och ibland så är allt rätt oavsett hur fel man än gör... Hur som helt så skapas minnen varenda dag vi lever. Och hur som helst så påverkar vi utfallet, ibland mer och ibland mindre. Ibland kan man hantera det faktum att man inte har 100 procent kontroll och ju äldre man blir desto lättare är det att acceptera oförutsedda händelser. Just nu händer så mycket som jag själv inte var med och planerade från början. Det mesta är positivt, men det finns också något som jag vänt ut och in på mig själv för att få att funka. Jag släpper kontrollen nu. Det som sker, det sker och får fylla sitt eget syfte, om ödet och tiden vill. Hänger ni med? hugs d