När jag var barn var nyårsafton den största högtidsdagen på året. Just på nyårsafton var det någonting riktigt speciellt.
Vi brukade fira ordentligt. Jul var ju någontin vi firade, ja, men ändå någonting obekant och främmande i sig.
Midsommarafton likaså. Vi var en stor familj, och den här dagen har alltid varit då alla varit glada och sett fram emot.

För mig är den här dagen någonting stort. Jag vill gärna äta nåonting gott (blir skaldjursplatå som dom tidigare åren).
Och det är väldigt viktigt för mig att vara runt människor jag älskar mest på tolvslaget eller åtminstone majoriteten av kvällen.
För lång där under, hur mycket jag än har försökt att förneka det vissa år, så finns det en liten tjej samlar årets känslor och upplevelser och summerar. Ifrågasätter, tänker, lägger ihop och drar i från. Vad var det som hände? Vad var det som betydde något? Vad var det som berörde? Men också vad gjorde jag fel, vad gjorde ont? Vad ska ändras på? Framför alt vart står jag idag? Vad är utgångspunkten nu? Vart har det gångna året tagit mig och vart vill jag med nästa kommande år?
Jag är  inte mycket för nyårslöften, kanske för att jag vet att min inre klocka ser och noterar vid årets slut i alla fall.

I kväll ska jag vara med mamma, Astrid och min lillasyster Dilnarin (Dee) och hon tar med sig lilla vovven också.
Möjligt att vi blir några fler, vi får se. Jag älskar fyrverkerier dessutom.  Och känner jag mig pigg efter att Astrid har somnat så kanske jag tar mig en svägom och möter upp några kompisar.

vad ska ni göra?