När jag var barn var nyårsafton den största högtidsdagen på året. Just på nyårsafton var det någonting riktigt speciellt.
Vi brukade fira ordentligt. Jul var ju någontin vi firade, ja, men ändå någonting obekant och främmande i sig.
Midsommarafton likaså. Vi var en stor familj, och den här dagen har alltid varit då alla varit glada och sett fram emot.

För mig är den här dagen någonting stort. Jag vill gärna äta nåonting gott (blir skaldjursplatå som dom tidigare åren).
Och det är väldigt viktigt för mig att vara runt människor jag älskar mest på tolvslaget eller åtminstone majoriteten av kvällen.
För lång där under, hur mycket jag än har försökt att förneka det vissa år, så finns det en liten tjej samlar årets känslor och upplevelser och summerar. Ifrågasätter, tänker, lägger ihop och drar i från. Vad var det som hände? Vad var det som betydde något? Vad var det som berörde? Men också vad gjorde jag fel, vad gjorde ont? Vad ska ändras på? Framför alt vart står jag idag? Vad är utgångspunkten nu? Vart har det gångna året tagit mig och vart vill jag med nästa kommande år?
Jag är  inte mycket för nyårslöften, kanske för att jag vet att min inre klocka ser och noterar vid årets slut i alla fall.

I kväll ska jag vara med mamma, Astrid och min lillasyster Dilnarin (Dee) och hon tar med sig lilla vovven också.
Möjligt att vi blir några fler, vi får se. Jag älskar fyrverkerier dessutom.  Och känner jag mig pigg efter att Astrid har somnat så kanske jag tar mig en svägom och möter upp några kompisar.

vad ska ni göra?

- Ska jag gå till dagis i morgon?
- Nej, det ska du inte. Ät  din mat nu.
- Ska jag inte gå till dagis i morgon?
- Nej det ska du inte, du ska ha jullov till efter det nya året har börjat.
- Mamma är det Gott Nytt  År nu? Och sen ska jag gå till dagis? (Stora undrande ögon)
- Nej älskling, det är nyårsafton om ett par dagar och sen ska du vara hemma ifrån dagis några dagar till.. Sen efter det
ska du gå till dagis.
- Är dagis stängt nu?
- Ja det är det mammas älskling, ät upp din mat nu.

Jag är hemma ifrån Thailand nu. Hämtade Astrid idag och vi hade ett löjligt mysigt återförenande.
Hennes bästis Holly följde med och mötte upp  på tågstationen.
Astrid är 4 år och samtalen är bland det mest inspirerande jag har upplevt. Ibland kanske man är för trött att
ta in allting, men i det stora hela önskar jag att vi fick ha den här närheten till varandra hela livet.

dilba

Tidigt på morgonen gick jag upp och gjorde mig i ordning. Vi blev hämtade efter en fantastisk frukost för en fisketripp.
När vi kom till hamnen så stod många förväntansfulla turister som också skulle iväg och pröva sin fiskelycka.
Jag kände redan när vi klivit ombord på båten att det skulle bli kallt på fiskelyckaområdet.
Det var en gammal seg farbror och hans fru (som hela första delen av resan låg och sov vid hans fötter) som var våra värdar.

Mycket riktigt, vi fiskade inte förrän långt efter lunch och då började det regna. Sen fiskade vi max en timme och sen var det dax att återvända...  När vi kom  tillbaka såg vi hur dom andra glada turisterna hade påsar fulla av fisk med sig därifrån.
Men jag och finken fick oss en solbränna i alla fall, så det var väl för väl..

Åker hem i morgon. Dax att förbereda inför nyår. Dom senaste åren (eftersom Astrid har varit så liten) så har jag föredragit att bjuda hem folk (i stället för att själva ta oss ut) köpt skaldjursplatåer på Sturehof och firat hemma. Det har varit ett oerhört vinnande koncept.
I år är jag inte helt säker på vad vi ska hitta på. Skulle tycka att det vore roligt att fira med hela min galna familj eftersom jag missade julaftons partyt med dom.

vi  får se.. vad ska ni göra?

dilba

Jag googlade mig själv idag. Jag gör det ibland. En del undrar och frågar hur det är att vara så kallad "kändis".

Man kan säga så här. Det var något oerhört onaturligt och konstigt i början. Jag fattade inte vad det var som hände.
Plötsligt för cirka 12 år sen så ville alla prata med mig. Folk stirrade och bettedde sig onaturligt i min närvaro.
Vissa blev väldigt nervösa och sa konstiga saker eller kunde dessutom bli arga ifall dom inte fick den uppmärksamhet dom
ville ha av mig. Eller i ren nervositet sa något plumt och nästan elakt. Saker som jag tror att dom aldrig annars skulle
sagt till en vilt främmande människa. Andra ville redovisa hela sina liv för mig, det kändes också märkligt, onaturligt men ändå
som någonting mer positivt eftersom det var uppenbart att dom bjöd på sig själva.


En del avlägsna bekanta ville plötsligt bli din bästa kompis, till nästan vilket pris som helst. Till en bröjan var man ju alltid trevlig
men när det belv uppenbart att dom skapade och förstorade upp bagateller till jättestora sandslott så förstod man att det var
ett sätt för dom att på ett onaturligt sätt bli vän med mig. Folk har haft olika syften med detta. En del ville förhöja sin egen status och andra hade dirkt vinstsyfte som till exempel alltid kom fram senare när dom ville att man skulle ställa upp på någonting som dom pysslade med. Detta beskriver en del av dom negativa sakerna med att vara så kallad kändis, jag skriver så kallad eftersom jag själv anser mig (och har alltid gjort) vara en helt vanlig tjej.

I början var det jobbigt att aldrig få känna sig privat. Man kanske var ledsen för någonting någon dag (jag är en känslig person). Man kanske var i någon arbetskonflikt? Ibland när när jag har gått igenom något jobbigt privat, dödsfall, separation, eller någonting annat jobbigt. Så har just dom där spelen känts extra jobbiga eftersom jag inte har kunnat gå undan eller fått vara ifred just då. Kanske var man bara väldigt trött en tidig morgon när man satte sig i en taxi och måste lyssna på någon taxichaufförs redogörerlse för hela sitt liv? Folks förutfattade uppfattning om mig har varit konstant.
Men detta var när jag var yngre och inte visste hur jag skulle hantera detta.

I dag ur en kvinnas perspektiv så blir allt annorlunda. Jag ser mycket snabbare hur det ligger till. Jag är mycket bättre på att pararera bort dessa situationer innan dom blir jobbiga. Jag är vädligt duktig på att säga ifrån och kräver av andra att behandla mig på samma sätt som dom behandlar andra dom heller inte känner. Jag tar inte på mig något som helst ansvar för andras agerande. Om någon beter sig illa så är det dom som gör det, det är inte min uppgift att uppfostra vuxna människor och jag har rätt till att åka tunnelbana eller befinna mig i offentliga rum precis som alla andra utan att bli märkligt behandlad. Och tro mig, inställning förändrar allt. Min inställning till det hela påverkar andra i allra högsta grad.

Och därför.. på grund av alla dessa insikter så kan jag (och har gjort dom senaste 10 åren) bli glad när folk kommer fram till mig och säger någonting positivt. Jag är inte längre orolig för att det skall leda till jobbiga situationer senare eftersom jag kan hantera även ifall detta skulle ske.
Jag kan uppskatta och älska dom barn (jag älskar ju barn) som ibland i nervositet och ibland i ren nyfikenhet kommer fram till mig . Jag gillar att få dom att känna sig bekväma och visar gärna min uppskattning tillbaka. Eftersom jag själv är förälder så känner jag mig mer smickrad eftersom ett barns kärlek är större än allt annat och något som alla vi föräldrar gärna vill ha.

Idag gillar jag mina små möten med främmande människor. Ögonblick som ger mig någonting stort tillbaka eftersom det även är på mina villkor. Jag gillar när folk bjuder på sig själva och har alltid gjort i grunden eftersom jag själv är väldigt social.

Så idag skulle jag säga att det till stor del är någonting positivt. Förr var allt en enda stor gröt som jag inte kunde greppa eftersom allt kom på en gång.

Jag kan fortfarande idag läsa saker som folk skriver om mig eller andra offentliga personer, och bli förvånad över vilka frihteter folk ger sig, bara för att någon råkar vara någon dom har sett på TV. Folk som förhöjer sin egen person genom att försöka klanka ner på andra. Men det rinner av mig snabbare idag. Jag tror mer på folk idag också. Jag tror att alla andra, vettigt funtade människor, reagerar som jag och jag tror på sunt förnuft.

Så nu vet ni hur det känns. När jag var barn så undrade jag också hur det kändes för dom som var så kallat kändisar.
Inget jag själv på något sätt trodde jag skulle befinnam mig i senare, men nog undrade man.


d

Det nya förslaget vill förbjuda all nätpoker som inte erbjuds av Svenska Spel.. Hm..
Är det för att staten så fint tar sitt ansvar när det kommer till spelberoendet? Det måste vara det dummaste jag har hört.
Ingenstans som på casino cosmopol träffar jag tunga spelmissbrukare. Ingen annanstans talar väldigt bekymrade personer om för mig hur mycket dom har spelat bort på en kväll. Hur folk varvar mellan plan ett där dom bränner tiotusen, upp till flera hundra tusen på en kväll för att sen komma upp till oss på fjärde våningen (där vi spelar poker) för att bränna ännu mer. Oftast kan dom inte ens spela poker utan spelar mer för att dom är beroende  För det är nämligen på Casinot som du kan spela högst. Du kan nämligen förlora precis hur mycket som helst där på en kväll utan att någon skulle rynka på pannan..
Ja men Svenska spel då? Samma där.. dom förväntar sig att en svårt spelberoende person själv ska tala om att han inte ska spela för mer än si eller så. Hm.. igen.. Om dom hade haft den kontrollen så hade dom rimligtvis inte behövt fylla i det där, eller hur? Allt det där med spelansvar som dom snackar om är bara ett spel is sig.

Nej, för ärligt talat så vet alla som spelar att ansvaret bara ligger hos oss. Staten skiter fullständigt i hur mycket vi bränner på spel, det är bara en täckmantel för att dom ensamma ska få tjäna pengar på oss som spelar.. och det är det som gjort mig skitförnnand nu när det nya förslaget kommit upp.. Spel omsätter sånna enorma pengar att staten inte vill dela med sig. Och det hade ju kunnat låta bra om inte alla vi som spelar vet att vi aldrig får en spänn tillbaka i rakeback. Och återigen, att det är på casinot som dom högsta spelen spelas. Vill du spela riktigt högt så spelar du på casinot.

Jag är förbannat trött på att höra och se spelmissbrukets uppriktiga ansikte på casinot och sen se detta lagförslag som ytterligare slag i ansiktet på alla spelmissbrukare jag träffar varje gång jag går och spelar poker.

Ge upp nu.. vinstparalyserade idioter!!! Eller åtminstoe ge fan  att förtäcka det till att det handlar om moral och etik för det vi alla att det är bull shit!

Det bästa hade varit att reglera allt fast på ett sunt sätt. Att ta bort monopolet och säga att man i Sverige inte får spela högre än si eller så. Att du måste ha ett visst tillstånd ifall du ska arrangera en turnering och ett max buyin så att ingen kan utan kontroll göra av med hutlösa pengar på en kväll.
Att göra det lagligt att spela turneringspoker och sit and gos  för ett fast belopp.
Då skulle vi som gillar sporten kunna spela, även om pengar, utan att det skulle behöva spåra ur för dom som inte har kontroll på sitt spel.
Jag menar det måste ju vara ok för mig om jag gillar att spela fotboll eller back gammon att spela på vilken arena jag vill eller med vilka vänner jag vill utan att staten för den delan anser att dom har monopol att tjäna pengar på mitt intresse?

Jag skulle kunna berätta massor av historier ifrån vad jag har hört i rökrummet på casino cosmopol och ni skulle tappa hakan. Jag får själv ont i magen ofta när jag är där och spelar mot vissa och det är där som det är värst av alla ställen jag har spelat på. By The Way, om det hade handlat om omtake för folk som är spelmissbrukare så hade en väldigt enkel sak varit att ha en psykolog jobbandes på plats på casinot så att jag slapp vara det, jag har inte ens behörighet och vet inte vad jag ska säga oftast, mer än.. gå hem.. du borde gå hem nu i ren medkänsla.

Svenska Spel = spel kontroll och ansvar? My ass!

dilba

Om samma sak och situation skulle kunna hända två ggr utförda av samma personer så skulle utfallet ändå bli olika.
I mitt fall handlar det mycket om ifall hjärtat är med eller inte. Om inte hjärtat är med så känns samma resultat oengagerat och
viljelöst. Om hjärtat är med kan varje liten grej kännas som ett ögonblick man aldrig vill glömma. Det händer att jag är överkänslig ibland och det har i sig själv resluterat i en del missförstånd i mina dagar, men känslan är ändå viktig.
Jag skrev en låt som heter Summer rain på Revolutionplattan. Den kändes välidigt aktuell just ikväll och därför lägger jag in den här...



Summer rain


Phone-calls. Meetings.
Driving home through your part of town.
Where stressed up businessmen in costume is running around
Did it blow out your flame?

Come, Intoxicate my life again
Come and blow these thoughts out of my head
Come and make these tears taste like salt again.

Come and breath some love into my face
Come, remove these rocks with your embrace
Come and blind this fool with your summer rain.

summer rain

To many late night, sleepless incidents
And to many fights and useless arguments
Did it blow out your flame?

Come, Intoxicate my life again
Come and blow these thoughts out of my head
Come and make these tears teast like salt again.

Come and breath some love into my face
Come, remove these rox with your embrace
Come and blind this fool with your summer rain.

Summer rain
Summer rain

chorus

Min poker har varit hyfsat stabil på sistone. Jag gilar mitt spel just nu. Det finns en röd tråd, en stabilitet som mig svårtslagen.
Man har självfallet svagare dagar, men min focus när jag spelar är skön att ha i ryggen. Jag bygger sällan stora potter med instablia händer.
Spelade först 20/20 på casinot igår. Bordet innehöll ett par nötspelare, några otroligt spekulativa spelare, som man omöjligt kan sätta på 10-20ggr bb raise pre-händer. J5 off kan ju komma??? Och ett par regulars.  However, jag spelade först stabilt men tröttnade på att det belv för rörigt spel, eftersom det inte gick att isolera. Så jag beslöt mig för att ta komandot. Betade ganska hårt för att ta reda på vad dom hade och förbjöd utdragningar.. Ett ex, Raise 180 UTG+1 .. 2 syn.. 3 syn ..  Jag tittar ner på QQ och säger 2100 rakt av. Jag vet att alla andra raise kommer att följas av minst fyra syn och tro mig CC har blivit märkligt löst. Tro fan att jag ändå får syn, och jag vet ju det. Någon kommer att sätta mitt jätteraise på bluff eftersom dom vet att jag är aggressiv, eller så kan dom bara helt enkelt inte motstå att se en flopp med A6off (och då får man hålla sig för skratt när man efteråt för förklarat för sig att dom faktiskt hade en hand lol . Förr blev jag så förvånad hur jag kunde få så många syn efter hårda omslag och jag hade fortfarande halva kasinot i min hand på 2020. Roligt btw hur svårt folk tycker det är att lägga ett ess. Man ska väl iuförisg inte klaga eftersom det är där man får sina penga. Jag plussade ett par tusen där och begärde sen transfer till 5050 efter att ha gjort ett dåligt spel själv. Jag märkte att jag plötsligt tappade focus och beslöt mig för att jag hellre ville spela 5050.
Jag började med att förlora två stora potter. Ena gången hade jag 77 och vi stoppade in degen på 5- högbräda. Flushdrag ute och det var det jag satte honom på . Eftersom  jag hade sjuorna så visste jag att jag blockade ett eventuellt öppet stegdrag. Men flushe satt på turn och så var det med det. Andra handen var all in pre med AK. En farbror jag har spelat mot nånga gånger höjde i mittpos och får två syn bakom, jag ställer och han steksynar. Jag ville gärna ta en coinfl. för att bygga en stack efersom det var djupa stackar på bordet när jag kom. Jag lyckades jobba upp min stack till runt 9k och sen växlade jag tempo och spelade mycket försiktigare. Hur då kanske du undrar.. Ett ex är att jag limpade in med 99 och fick set, eftersom ingen höjde (och hade någon gjort det i sen pos, så hade jag förmodligen slagit om eller bara synat).
Jag floppade set och blev tvungen att spela försiktigt eftersom det var bet från första gubben, syn  från mig och syn bakom på en j98 bräda. Jag spelade så tight att jag knappast kände igen mig själv. I slutänden på kvällen hade jag plussat 8k. Inget jättedrama men helt ok. Jag backade ju 9k först så det kändes som ett bra reslutat i slutänden ändå. Att spela Cg på CC krävs tålamod och det har jag haft gott om på sistone.
Jag kommer att skriva en pokerblogg för Aftonbladet snart och då kommer jag att ge mer utförliga beskrivningar om händerna jag spelat och hur jag tänkte, men i respekt för er som inte spelar poker som läser min blogg nu så försker jag bara skumma på ytan.

d

Astrid och jag drog upp på vinden idag. Alla kartonger ligger i en enda röra. Dom som åtminstone är staplade på varandra känns som en svag tröst och dom andra, fastnar man framför suckandes. Astrid ville ha sin leksaksspis att leka med och jag letade efter 2 kartonger med diverse julprylar (prydnadsgrejer, ljusstakar och julgransdekorationer). Jag hittade bara en julkartong resten fick vänta. I värsta fall går jag säkert ut och köper ännu mer krimskrams. Hm.. känns idiotiskt. Mamma är här, vi ska snart börja laga mat och sen kommer BoFinken lite senare. Jag har inte fått så mycket jobb gjort idag dessvärre, men nästa vecka blir ganska hektisk så det jämnar ut sig. På måndag ska jag skriva med Sarah Dawn Finer för radiohjälpen. Vi ska skriva en låt som någon glad vinnare har vunnit. Sen kommer SVT och filmar oss vid tvåtiden på och sen ska jag skynda iväg till Astrids dagis, dom ska lucca för oss. Förra året stod dom ute på gården och sjöng. Det var löjligt gulligt. Fast jag hade lite svårt att focusera på helheten, eftersom jag tyckte att Astrid var för tunt klädd. Hahahaha.. typisk mammareaktion antar jag. Nu kom Astrid in här och hade lagat en måltid åt mig på sin spis. Oj så gott det kan vara med låtdsasmat. Jag har öppen spis hemma, det är overderligt kalla vinterkvällar. Veden tar dock slut ganska fort nu, mamma, finken och Astid älskar att elda. Ofta somnar Astrid och Finken framför brasan också. Vintermys helt klart. Harmoni hemma.. Jag kommer som sagt att börja blogga för aftonbladet också. Fast där kommer jag mest att skriva om poker, så för er som vill ha mer pokersnack kan glida dit också snart. kram d

Vet du, jag har magiska krafter! Jag kan nämligen trolla... titta. Bimsabimsabim!!! Vips du är borta. Nähä.. det gick inte den här gången. Vänta, kolla nu då. Bimsabimsabimsabimdå!! Fan det har funkat förut, jag lovar. Sicken tur att det inte gick. d

Belöning.. Öppna fönstret Det är inte så illa.. bara lite gråmulet. Jag ska ta på mig dunjackan, långkallingarna, ändå frysa och tänka att kylan som biter är en sekund kortare kyla på väg till solen. Tilltro är nyckeln och lättare att hitta när dina kontraster belyser alla tveksamheter. Så många trix i boken du kan Vem har lärt dig allt det där? Måste ha funkat förut. Kanske tror du att jag inte ser vad du håller på med? Kanske tror du på slumpmässig reinkarnation? Kanske tänker du att du kan lura mig att slå på pausknappen ett litet tag? Kanske spelar du lotto med ödet i så fall och visar hur lite det det betyder. För det är så jag tolkar allt det här. Det finns inga kansken här. Jag tror på styrkan att göra sina tydliga val, det är ju dom enda val jag har. Att tro att jag har ett val. Det finns en inre röst som jagar mig längre längre bort för varje sekund som går. Det finns en sol som väntar där framme för dom som lyckas tro att det är det som händer som är viktigast och inte det som sägs. Det finns ett öde som blir belöningen om jag bara tar på mig dunjackan och möter solen en bit längre bort härifrån. d

Lyssnar på Viva La Vida med Coldplay på min Spotify. Spotify är nöten!! All musik finns där, så underbart och enkelt att
bara gå in och lyssna på precis vad jag än är sugen på. Och nu är den här låten helt fast i mitt huvud.
Sen lyssnar jag också på The Scientist och Kate Bush gamla låtar just nu.
En tanke skulle kunna vara att man kan bära med sig Spotify överallt. Som med min IPod. Yo, kan ni fixa det?

Dagen utanför är gråmulen, staden blöder betong, ett uttryck jag kom på när jag skrev Right Where I Want To Be..
Kanske är det så för att någonting fattas mig. Jag ska åka till ILife och lämna in mina 2 bärbara datorer, Goran ska hjälpa mig att föra över all mina grejer från den gamla till den nya datorn. Försöker få lite ordning och reda på alla plan i mitt liv just nu.
Ni vet små saker som samlats på hög för att dom stora tvunget fick gå före. Nu står stora och små outredda fenomen  och trängs i min hall varje gång jag går förbi och påminner mig om min otillräcklighet.. Organisering kan vara ett sätt att hitta in och ut ibland. En del diskar och städar. Jag börjar här.. med datorn och fakturor och bokföring och så vidare...
Och som en röd tråd och räddande lina i mörkret, MUSIK, alltid musik i mitt hjärta, i mitt sinne, i hela mitt väsen.
Vi förstår varandra, jag och mina ljudvågor. Jag är aldrig ensam..
Det humoristiska i allt är att förr fick jag alltid miljöbilder och filmsekvenser i mitt huvud när jag lyssnade på musik eller krev, idag efter att ha jobbat med musikproduktioner så länge så ser jag inte bara miljö och känslomässiga bilder utan även ljudvågorna framför mig. Som att jag står mitt i instrumenteringen. Titta där, där kommer subben.. oj.. där gled en softpad, jaså ser den ut så där osv...
Arbetsskada men en positiv sådan. Jag hör hur ljudfilen är klippt, hur mixaren har panorerat, hur han eller hon måste ha tänkt när han mixade. Hur vissa effekter ger andra perfektion på ett tvärtom-artat sätt.
Som i The Scientist, där gittarrerna är väldigt middade (EQ)..Gittarrer är normalt väldigt middiga, men lite extra här med lilla rumsreverbet på. Det ger hans spröda röst sin närhet och klarhet eftersom det blir som giltter mitt i alltihop. Det ger rösten en frihetskänsla. Stråkarret i Viva La Vida är genialt.  Stor orkester har spelats in samtidigt, det hör jag direkt.
Rytmiskt arr som hjälper till att leverera den puls du känner när du lyssnar. Snyggt producerat med en fyr/fyra baskagge (programmerad) förstärker. Men i grunden finns dessa fantastiska kompositioner. Ärliga underbara texter. Utelämnande.
Han försöker aldrig spela fiffig när han sjunger utan sjunger dom rakt upp och ner ärligt från hjärta som en riktig poet.
Oj, nu har jag spårat ur igen, men tagit med er in i min värld av ljudvågor. Jag älskar dom och dom ger mig sin vilkorslösa kärlek tillbaka. Inte dumt alls.

Ikväll tänkte jag åka till Sumpan och spela måndagsturneringen. Trevligt som alltid. Som en fritidsgård fast för vuxa, mest män och så lilla jag. Jag trivs där. Vi kivas och skojar, men stämningen är hjärtlig nästan alltid. Alla vet vilkoren för att inget någonsin skall spåra ut. Jag har en fin turneringsstatestik där. Vilket bidrar till att jag som tjej inte ständigt måste sätta folk spelmässigt på plats. Jag kan focusera på att spela precis som alla andra. Förutom det faktum att alla vet att jag är ganska aggressiv. Vi har alla våra spelstilar.
En sak dock. Jag saknar Özkan. Hans mamma hade dessvärre tyvärr gått bort (beklagara sorgen), så vi har inte sett honom på ett tag.  Hoppas allt är bra med honom. Tysken och jag har spelat många finalbord mot varandra på sista tiden så det brukar vi skoja om när vi ses. Vi pratar händer, äter godis och dricker kaffe. Inte dumt alls. 
Thats what´s up.. om ni undrar..

d

På mitt andra studioalbum skrev jag en låt som heter You Are. Det var när jag var i en period i mitt liv där jag letade febrilt efter
den stora kärleken, som aldrig verkade komma. Jag skrev den som en önskedröm. Som att  jag redan var där och hur jag ville att det skulle kännas. Jag hade lyckats definera bilden för mig själv den bitterljuva drömmen som aldrig föll in.
Jag föreställde mig att det plötsligt hände, och hur det skulle kännas med tanke på vart jag stod i livet då. Konstigt nog letar jag fortfarande. Men nu vet jag att det inte bara dyker upp, utan att det tar tid och ansträngningar att ta sig dit...
Om jag någonsin gifter mig igen så sjunger jag den här för min älskade...

You Are


Bored I was! Tired of getting less of what I gave
Oh, what a mess When something is missing, and you dont know what it is
Suddenly everything is here, when I tell you this
From that day I felt for sure, that I could die for another kiss

Because You are The dream I didnt dare to dream The things I never said
The thoughts I never shared and The love I never had
The smiles they never read And the eyes that never met
Now you are, you are, youre mine.

In my mind The stains are gone and someone else, free from my self
My souls got no control, but thats OK
Suddenly everything is here, when I tell you this
From that day I felt for sure, that I could die for another kiss

Because You are The dream I didnt dare to dream The things I never said
The thoughts I never shared And The love I never had
The smiles they never read And the eyes that never met
Now you are, you are, youre mine.

My love, the future is a mystery I know. But we will be fine.
Because right now stops, all those times
What wasnt then, is here right now and what will come
NEVER MIND!
Because you are, you are the one.

And you are. The dream I dare to dream And the things I start to say
Well the thoughts I share with you is, for the love I never had
And the thoughts I share with you is for the love I never had
And the smile they never read And the eyes that never met
Now you are mine

d

Min dotter Astrid var också ett mycket efterlängtat barn. Förlossningen gick mycket bra. Uppenbarligen var det svårt för
personalen att se att jag hade ont, narkosläkaren tyckte också att jag verkade klara av smärtan alldeles utmärkt, han tyckte nämligen inte att jag behövde någon ryggmärgsbedövning. Men jag insisterade och hade skrivit detta i mitt brev. Så jag fick det.. För övrigt måste jag säga att personalen på BBstockholm i Sverige var HELT fantastiska på alla sätt.
Jag är så glad att det var där Astrid föddes. Jag kände mig trygg och omhändertagen och kunde focusera på att föda och ingenting annat. Tack återigen så här fyra år senare.

Vi pratade om dofter Sara. Det finns få saker som är så otroligt vanebildande som ens barns doft. Om jag är ifrån henne flera dagar så får jag ont i magen och det är doften av henne som först och främst lugnar mig när vi ses igen.
Ett nyfött barn luktar lite metalliskt, järn.. och konstigt är väl inte det. Den första doften försvinner ganska fort, och sen kommer den doften som för alltid är deras egen. Jag har nämligen frågat föräldrar med äldre barn om den där doften försvinner och alla har svarat nej på den frågan. Så jag antar att jag fortsättningsvis skulle känna igen mitt barn bara genom hennes doft.

Idag har jag jobbat lite. Skrivit lite fakturor. Pratat med Sarah som är uppe i Åre och spelar in några av dom låtar vi har skrivit.
Jag är så nyfiken så jag mer eller mindre studsade upp och ner när jag pratade med henne på telefon idag.
Har också blivit tillfrågad och tackat ja till att skriva en låt till Radiohjälpen. Ett stort och intressant projekt som jag ska berätta mer om snart...
En annan spännande sak är att jag har blivit tillfrågad av aftonbladet att blogga för dom. Så det blir nog mycket bloggande framöver.

d

Ett litet underbart barn är fött.
Ni vet en sån där som ligger och gnisslar.. som ser sig om och bara är underbar. Luktar precis ny..
En sån där liten som står på ruta ett och bara har blanka blad i sin dagbok
Just precis en sån där liten söt rackare som man (om man är normalt funtad) bara
vill älska hur mycket som helst. Hela livet är gjort för och av barn. Gamla som nya barn.
Därför är det naturligt att älska barn.
Just precis en sån föddes idag tio i tolv.
Stort Grattis
och välkommen till en värld av ansikten som väntat och längtat efter dig.
Så borde alla barn få ha det...

d

Jorå idag så var jag på Radiohuset först och busade på P3 populär, hur kul som helst. Alltid roligt att vara där. Fast jag är lite avis, eftersom jag bara skulle våga drömma om att få jobba med radio. Skönt och kreativt jobb..
Sen efter det så gick Johan (Storåkers), som  jag släpade med till P3 eftersom jag blivit tillbedd att ta med mig en kompis till quizet som jag skulle medverka i, till Pokerevent, där vi mötte upp finken; Chirster Larsson och Niklas. En skön gryta och sen lunch på Texas Longhorn.
Sen tillbax till Pokerevent för mer skön hangout...

Plötsligt var klockan en miljard, minst, och jag hade jättebrottom till GoldWell.
Björn är den som till hundra procent vet hur man ska hantera mitt hår. Ilband funderar jag på hur i hela friden det skall sluta när han börjar, men det är fullständigt slut med det. Det blir alltid bäst när han får bestämma. Idag fick jag pröva en ny produkt som man har till lockigt hår. Eftersom jag är så lat så måste jag ha grejer som inte är för komplicerade att hantera men som är väldigt effektivt på mitt tjocka hår.
Han färgade och färgade och färgade.. och VIPS... ja kanske inte bara så där vips.. men ändå.
Hur fint som helst. Ni ska se så tjusig jag är. Kopparrött blev det den  här gången.. måste ta en bild vid tillfälle.
Färgen är brutalt fin. Om ni är intresserade sen så kan jag ta reda på vad den heter, kan i alla fall stark rekomendera den.
Träffade också en kompis som jag har körat med mycket Angela. Hon har bott i Åre i många år så vi har inte setts så mycket på sista tiden. Men hon är också kompis med Björn så jag har fått uppdate ibland.

Nu är jag hemma, tog bara runt fem timmar att få ordning på barret..
Naturligt vacker moi??? Eh.. eller bara so well at GoldWell..

Jo just det! Häromdagen var jag på Eftersnack på SVT, för er som undrade hur man skulle kunna se den så har jag en länk här..   Det var också skoj, bygga granar? Vad tror ni.. jag kände att jag faktiskt har lite utrymme kvar för lite fler udda intressen..

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=72620&lid=menu&lpos=4

d

När jag var yngre letade jag efter en mall med karta och kompass. Det skulle vägleda mig till att ta rätt beslut i livet.
Man hade en massa ideer om vad som var rätt och fel i nästan allt. Unga människor söker med lykta efter "sanningen"  Allt detta blir vi inpräntade för att invaggas i någon form av falsk trygghet om att ifall vi gör si eller så här så skall det leda till ett lyckligt liv. Problemet är att detta funderanda och sökande oftast bara tar dig längre bort ifrån verkligheten.
Jag lärde  mig ganska snabbt att människor inte vill och kan bli intryckta former. Att hjärtat är det som är kompasset, och att det är, det , som är det svårtaste med livet. Att lyssna till hjärtat, och att älska och respektera andras hjärtan även när ditt eget inte vill samma sak som deras. Att relationer av alla dess former utom en (det till ditt barn) bara är EN komponent i livet, och inte allt, om man helt enkelt inte jobbar sig dit. Kärleken är något som behöver sin tid och omsorg för att bli stor.
Och ilband är man bara helt enkelt inte skapt att leva med en person bara för att man älskar den. Kanske har man för olika referrenser om vad familj är osv. Antingen tar man sig dit, eller... inte helt enkelt.
Skönt är det i alla fall att bli äldre. Att ta en sak i taget, och att försöka förstå sig på en sak i taget, i stället för att ha hela livet färdigutklurat som man gjorde när man var yngre.
Jag önskar dock att någon kunde ha sagt det till mig då. Hallå, du funderar för mycket, ta en sak i taget.
Ha lite roligt, var tanke har sin tid, det lönar sig inte att försöka beta av funderingarna. Det kommer nämligen alltid att komma fler.  ;-)

d

Vi har varit i Jönköpig på familjeparty. Bofinkens sköna syster Ann fyllde år och detta firades med god mat och
superskönt sällskap. I övrigt var hela resan mysig, med guidad tur och andra roliga inslag.
Min familj är ju lite casual och det var skönt att Finkens familj var likadan. Jag kände mig hemma där.
Vi var och tittade på bilar innan vi skulle åka hem. Jag som har försökt sälja in SAAB till BoFinken som är inne på att köpa
en ny bil blev lite besviken när vi provkörde en där. Fast det är klart, det var ingen Aero 93a.. det var något annat trams.
Tycker dock att det är lite viktigt med ljus klädsel i svarta bilar,eftersom jag anser att en SAAB ska vara JetSvart och inget annat. Vi var inne på Mercedes och fick kass service där (Bosse ville titta på bilar där) så det föll sig naturligt för oss att med gott samvete gå därifrån. 
Nu grindar Finken och jag har gjorde det också. Bustade i pengarna (men det var grus) i 30k garren på stars, som jag nästan aldrig spelar på längre. Warm up och Million var klassiska spel. Busta med AK mot QQ i million.. och jag ställde med 66 när jag blev short i Warm Up efter att ha varit eländigt kortkall och alla foldade till mig på knappen.. Small blind hittade AK och vipps var man bust.
Nu är jag pigg och funderar på att dra till casinot och spela.. vi får se.. eftersom Finken grindar sina (normale) hör och häpna BARA nio bord. Det var typ tolv eller fler innan..

over and out ...