...ingen vet vart fan i mökret du är...

... är vad jag behöver. En etta eller kanske till och med två ettor. Som en rejäl fylla är för vissa. 

Vad gör man med drömmar och förhoppningar som man borde ha ihjäl?

Grattis mammas älskling på fem årsdagen.
Den här dagen är inte bara speciell för dig.
Det var den här dagen som det största som hänt
hände för även din pappa och mig...

.. skrev jag på hennes kort.

Hon fick välja precis vad hon ville göra på sin dag. Och hon valde Gröna Lund :-)
Jag har under året som gått använt i utpressningssyfe för att få henne att äta ordentligt.
- Om du äter ordentligt nu och sover på natten så växer du och till sommaren så kan du åka dom större karusellerna på Gröna Lund. Hon har ställt sig bredvid mig och konstaterat.. Mamma titta jag är lika lång som dig.

Och jodå, det har funkat fint.

Vi åkte allt möjligt och hon fick välja. Vi åt lunch på Blå Porten först. Efter Grönan gick vi över till Skanses Akvariet och hälsade på djuren. Sen tårta..

När hon och hennes pappa åkt hem fick jag först ont i magen. Hon ska vara med sin pappa nu i 2 veckor efter att ha spenderat 2 veckor med mig. VI har haft underbara sommardagar ihop. Picknick, Grönan, lek och mys i mängder.
Efteråt gick jag bort till East och åt middag med en av mina finaste vänner. Per. När vi ses skrattar vi alltid mycket, leker.. bubblar och busar. Efter alla dessa år så finns det en värme där som jag alltid känner mig trygg i och känner att jag kan landa i oavsett vad som händer i överigt och runt om.

Mycket i mitt liv som har förändrats drastiskt och alla dom här fina stunderna med Astrid har varit som en oas.
En plats och känslor befriat från allt skit som jag hade mått bäst utan. Men så är ju livet ibland...

Nu bär det frammåt igen. Det är dit jag ska. Det är allt jag vet. Som alltid.

d

Astrid och jag tog en välbehövglig resa ner till Skåne. Min syster Dilsa och hennes man Torbjörn har ett ljuvligt "gigantiskt" hus där nere. Jag har ju semester, men på grund av en massa olika anledningar och omständigheter så har jag inte fått njuta av det förrän nu.

Vi blev ompysslade och hade det bra.

Åkte tåg. Jag föredrar ju egentligen flyg, men Astrid gillar tåg så varför inte. Resan ner blev försenad.. suck.
Resan hem ska vi inte tala om. Det blev oväntat fler stop och tåget stannade vid ett antal platser, visserligare kortare stop då, men ändå. Till slut så kom vi fram 58 min  sena. Och dom skyllde på järnvägsarbeten. JÄRNVÄGSARBETEN????

Det vet man väl för tusan om? Det fanns ganska många tåg som gick varje dag, men jag valde x2000 för att det skulle gå fortare. Pyttsan. Och min lilla tjej var övertrött när vi kom fram och jag blev skitförbannad.

Nu så här hemma så inser jag att SJ inte bara behöver, utan MÅSTE ha BPM (buissnes process manager). Ska ringa och ta ett snack med dom om det så fort jag är tillbaka på jobbet i Augusti.

Hade dom haft BPM så hade alla sluppit den här skiten.
Kommer snart bilder...


hugs
d

Lyssnar på en låt som bara går rakt in just nu. Duffy´s Stepping stone. Lyssna på den. 

Who´s there?



d

Jag gillar Normal. Har alltid letat efter en "Normal" kille. Vill ha ett så kallat "Normalt" liv. Jag älskar dom små detaljerna i ett liv.
Vanligt funkar fint för mig. Därför att det är varsamt och det är genuint.
Därför att det är i det lilla som det stora föds och blir en "Stor" historia.

Varför hävda sig i enbart markeringssyfte när inget vi i slutänden gör, trots att vi skriker eller visar framtänderna kommer att måla nya stjärnor i den svarta natten?

Svampplockningsperioden börjar nu. Dofterna i skogen. Vinden som sveper förbi ibland och för med prassel från björkarnas ivrigt fladdrandes blad. Deras tid är kort.

Gran och tall bevittnar om bilder och tider då vi inte ens var påtänkta. Och i detta finns det individer som lever och överlever med en acceptans om att tiden går oavsett vad. Varför fäkta med armarna eller stå och skrika? Bäcken rinner ändå stilla förbi.
Och det som är det enda som i slutänden gör ett avtryck i sanden när min tid är förbi, är barnet. Barnet i mig som ger mitt barn allt det där som betyder något. Kärlek. Det är i det vanliga och normala som kärleken mår bäst.

Varför kämpar vissa så emot tiden och den enda vi vet? Att livet och börjar och slutar vad som än händer.

Dödsskräck är en drivkraft för många. Mycket i vårt agerande har sina rötter i den.
Dödsskräck har drivit människor och driver som sagt människor i många avseenden. Men inte frammåt. För frammåt skulle innebära att tiden var som lera som man kunde forma eller ett förlopp där någonting börjar och slutar.

Tiden driver oss ibland till vansinne, men inte frammåt för där framme kommer det som ändå ska ske. Sanningen. Den enda vi kan luta oss på och säga att vi till hundra procent vet säkert.

Jag ger inte tiden någon "kredit" i det avseendet.
Den bara går och går helt enkelt.
Men i det lilla lever och växer det stora som fortsätter när jag sagt godnatt en sista gång och gjort det jag skulle.
Kärleken, mat, rutiner, trygghet och minnen som i mitt barns liv blir definitionen av kärlek.

Jag tänker att jag låter tiden vara en spion. Den följer mig och även mitt barn. Ett vittne.
Som ligger och vaktar henne när jag sen inte är där.
Det som med tiden får henne att minnas allt som  för vissa var vanligt och otillräckligt,
men som med tiden fick följa med in i framtiden och prassla i björklöven, som en påminnelse om den kärlek hon fick av sin mamma.

Som sen i sin tur blev hennes stora historia. Det förenades med tiden.

Jag inser att jag har svårt att förklara här.. men allt jag vill säga är. Kasta inte bort era liv på meningösa saker
för ofta ligger en vanlig dödsskräck och häckar i buskarna. Rädslan för att inte kunna påverka och hindra det som skrämmer många mest och mer än något annat. Döden.

Älska livet som det är. Att vara rädd är normalt men inte livrädd. Det är meningslöst. Dom flesta av er vet redan detta så klart. Jag har vetat det länge. Men ibland behöver man en påminnelse. Och den kom till mig idag när jag mindes vad min mamma sa till mig angående ett av våra gemensamma minnen.


d

Det är som att jag förvandlas till ett ettåring som till varje pris inte vill sova.
Som att livet precis börjat och varje sekund är dyrbar. Rastlös, vaken och redo. Alltid redo.
Titta månen.. titta stjärnorna.. titta solen.. Vad gör hon eller han nu?
Jobba är roligt. Semester är roligt. Astrid, mamma älskar dig. Bosse, jag älskar dig.

Varje sekund av livet är dyrbart. Och jag vill inte missa något när allt känns så närvarande.
Varje dag så varm, lockande och inbjudande. Som att något varje dag måste upptäckas och att jag inte får någon rast och ro förrän jag känner att jag hittade det där ögonblicket som gjorde avtrycket i sanden för just den dagen.

Jag fick uppleva essensen av den dagen så att säga.

Denna konstanta livsnärvaro som jag alltid har haft jagar mig ibland. Och resultatet blir på tok för lite sömn.
Jag är övertrött och blir kinkig som ett litet barn ibland. Igår blev jag yr i kolan och jag är säker på att det berodde på för lite sömn.

En av mina vänner säger.. du gillar verkligen inte att lämna något till slumpen när det kommer till dina relationer.
En annan av mina vänner sa.. du är den jag känner som är bäst på att leva i nuet.
Min storasyster hävdar att jag är den som har störst tilltro till livet av alla hon känner
och det är ju dom positiva sidorna som dom ser eftersom dom ser på mig med kärlek som filter så klart.

Men alla behöver sömn. Och brist på sömn är bland det farligaste som finns.

 natt sov jag 4 timmar!
Och nu ska jag ta en power-nap. Därför att jag har lärt mig att det inte funkar annars.

När Astrid är med mig så sköter det där sig själv eftersom hennes rutiner går före alla mina ideer och behov.
Men dom veckor som hon inte är med mig har en tendens att spåra ur.

Så ska jag ta och sova lite...zzzzzzzzzzzzzz.... go natt för nu.. puss d




Den här bilden är ifrån i vintras när vi tände en liten brasa här hemma framför den öppna spisen och låg och mös
i värmen. När Astrid eller Bosse är hemma så går det bra att sova...

Vi har köpt ny bostad ihop min fink och jag. Tror jag har sagt det förut. Stor och härlig våning på 125kvm. Öppen spis och bubbelbad.. toklyxigt. Vi var och tittade på hus och andra lägenheter. Men den här föll vi för båda två, direkt.

Köket är brutalt, jag föredrar ju gasspis när jag lagar mat! Jag har en jättefin lägenhet just nu här i Solna men det är mysigare att bo ihop på riktigt. Välja ihop.
Älskar sambolivet. Att laga mat och äta ihop. Nu är det väl mest jag som lagar maten här hemma, men min fink hjälper till och gör jättegod sallad.
Dessutom så uppskattar han min matlagning otroligt mycket vilket gör det hela ännu roligare. Jag lagar mat och han städar efteråt. Mycket bra "deal" dycker jag. Astrid är den i familjen med kraven. .

Vi kompletterar varandra bra tack och lov. Finken är tekniskt geni. Själv är jag bara bra på studioteknik och sopig när det kommer till datorer. Han är ett mattesnille och bra på sånt som jag är kass på.

Tror att dom flesta gillar att inreda på något sätt. Jag är inne på att måla trägolvet vitt i några rum. Har ni några tipps ang inredning?
Mysigt ska det bli i alla fall.

d