Lugn bara lugn...

Mitt ex och jag har en toppenrelation. Trots att vi inte är tillsammans så är vi så nära vänner. Det finns inga onda känslor eller konstigheter. Ingenting som skulle kunna kännas som ett hot på något sätt för vår nya partners. Bara omtanke och enkelhet. Det gynnar vårt gemensamma barn, och därför är den omtanken så viktig. Däremot så finns det folk (utifrån) som gör allt dom kan och försöker komplicera min verklighet med sina projektioner.
Jag har lärt mig att bästa sättet att läsa av varför folk gör som dom gör är att ta reda på vad ders agenda är.
Vart vill dom komma själva? Vad vill dom uppnå till sin egen fördel? Vad har dom för glädje av en kontstruerad konflikt?
Många gånger är folks avsikter harmlösa och mänskliga, men ilband går det över i mailpulation.
Jag är mycket bra på att läsa av detta. Jag flyr den typen av situationer. Jag flyr folk som försöker dra in mig i dom också.
Det känns för pubbi´t (pubertalt) att ha tid att hålla på med det dessutom.

Jag har absolut inga problem med att ta en konflikt, eftersom det många gånger är ett sätt för folk att komma närmare varandra. Konflikter kan vara bra, inte konfliktsökeri, men eftersom det finns fler viljor så skall känslor vägas på vågskålen. Och resultatet av det är att man oftast kommer varandra närmare.

Jag vet själv att jag är en viljestark person. Men jag väljer mina tillfällen och personer. Dom som betyder mycket för mig får allt jag kan ge dom, men är det något som är extra känsligt så måste jag dessvärre säga ifrån.
Jag vill gärna tro på dom tills dom bevisar motstatsen, och då är det handling som gäller. Då spelar inga fina ord någon roll alls. Har någon klivit mig på tårna finns inget annan utväg än att säga förlåt och erkänna sitt misstag.

Ni som känner mig, och läser den här bloggen, vet att jag har en massa skinn på näsan. Och i motpol till detta ibland är lite naiv inför människor jag älskar och väljer in i mitt liv. Men det har å andra sidan resluterat i att jag har världens bästa vänner och lätt världens bästa familj.
Ibland har man fel också, men att säga förlåt är en av dom mest förlösande känslorna man kan uppleva.
Att slippa bära den bördan av skuld. Att förinta någon annans tyngd, som man själv har åsamkat dom, och dessutom slippa bära skulden är något fint.

så lugn bara lugn..

d

Kommentarer
Postat av: Linda

Du är så klok, så klok.

Kram

2008-11-09 @ 13:38:32
URL: http://songbirdie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0