Vänner och ovänner..

När jag var yngre ville jag (som dom flesta barn vill) bli omtyckt av alla. Det var viktigt att visa sina goda sidor.
Att man var en fullvärdig god människa, att man var värd att bli älskad osv.
När jag blivit äldre så har jag förlåtit mig själv för mina brister och accepterat att det är en ständig utveckling
som pågår hela livet. Man orkar inte fokusera på det negativa för mycket ju äldre man blir, eller hur?
Jag vet att jag duger som jag är, precis som dom flesta andra. Vi har våra bra och dåliga sidor och vi umgås med människor som älskar oss som vi är, hela paketet så att säga och älskar dom tillbaka likafullt.
Ja, sen tar det så klart tid att lära känna en person på riktigt men det är ju inget nytt.
Min storasyster sa något klokt en gång om att det är en självklarhet att man blir ogillad av vissa om man är starkt omtyckt av andra. Det hör liksom ihop. Alla kan inte älska dig och dom får tycka precis som dom vill, det är deras rättighet. Inte sagt att det är ok att pyssla med häxjakt eller nålla på att driva olika hatkampanjer.. men åsikten är deras fria rätt så klart.
Jag har accepterat att jag och vissa inte går ihop. Vi gillar helt enkelt inte varandra och varndras åsikter.
Dom tycker att jag är för mycket på det ena eller andra sättet och i min värld så tycker jag att dom är känslomässigt fängslade som inte kan uppleva livet och alla dom känslor som kommer med vad som händer utan att ha en förutfattad mening om hur MAN ska vara och INTE vara för att passa dom.
Om jag inte passar någon så är skillnaden för mig nu, mot när jag var barn att jag vet att jag är en vettig och bra person och skiter blankt i att försöka bli gillad av folk som jag själv inte gillar.
Jag har inte bara ovänner... jag har gott om vänner också. Världens bästa sånna och det betyder så mycket mer för mig!
hugs
d

Kommentarer
Postat av: L

Känner igen mig i det där. Och fän, hellre vara en egensinnig och färgstark lattjo filur som många diggar och en del inte bara står ut med än att vara en grådassig "försöker-passa-in-i-landetlagom" som ingen kanske hatar men ingen riktigt får passion för heller.



Pussågull

/Frugan

2009-12-22 @ 22:18:29
Postat av: dilba

Nej det är helt klart en underbarare känsla att bli älskad på riktigt då man vet att någon gillar hela paketet.



d

2009-12-22 @ 23:23:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0