Det är som att jag förvandlas till ett ettåring som till varje pris inte vill sova.
Som att livet precis börjat och varje sekund är dyrbar. Rastlös, vaken och redo. Alltid redo.
Titta månen.. titta stjärnorna.. titta solen.. Vad gör hon eller han nu?
Jobba är roligt. Semester är roligt. Astrid, mamma älskar dig. Bosse, jag älskar dig.

Varje sekund av livet är dyrbart. Och jag vill inte missa något när allt känns så närvarande.
Varje dag så varm, lockande och inbjudande. Som att något varje dag måste upptäckas och att jag inte får någon rast och ro förrän jag känner att jag hittade det där ögonblicket som gjorde avtrycket i sanden för just den dagen.

Jag fick uppleva essensen av den dagen så att säga.

Denna konstanta livsnärvaro som jag alltid har haft jagar mig ibland. Och resultatet blir på tok för lite sömn.
Jag är övertrött och blir kinkig som ett litet barn ibland. Igår blev jag yr i kolan och jag är säker på att det berodde på för lite sömn.

En av mina vänner säger.. du gillar verkligen inte att lämna något till slumpen när det kommer till dina relationer.
En annan av mina vänner sa.. du är den jag känner som är bäst på att leva i nuet.
Min storasyster hävdar att jag är den som har störst tilltro till livet av alla hon känner
och det är ju dom positiva sidorna som dom ser eftersom dom ser på mig med kärlek som filter så klart.

Men alla behöver sömn. Och brist på sömn är bland det farligaste som finns.

 natt sov jag 4 timmar!
Och nu ska jag ta en power-nap. Därför att jag har lärt mig att det inte funkar annars.

När Astrid är med mig så sköter det där sig själv eftersom hennes rutiner går före alla mina ideer och behov.
Men dom veckor som hon inte är med mig har en tendens att spåra ur.

Så ska jag ta och sova lite...zzzzzzzzzzzzzz.... go natt för nu.. puss d




Den här bilden är ifrån i vintras när vi tände en liten brasa här hemma framför den öppna spisen och låg och mös
i värmen. När Astrid eller Bosse är hemma så går det bra att sova...