Varför händer vissa saker? Ibland känns det som om saker som sker sker i konstant uppförsbacke. Inget kommer gratis och hur man än kämpar så är det motvind och sand mellan tänderna.

I andra lägen i livet så funkar ALLT. Jobbet, kärlek.. allt. Oavsett vad så är det förhållningssättet som sätter prägel på
hur man ska tackla alla vändningar.

Jag är en kämpe, det vet jag. Jag är inte rädd för att kavla upp ärmarna och hugga i. Inte sagt att inte jag också blir nedslagen eller nedstämd. Inte sagt att jag också tycker att det är jobbigt. Men optionen att lägga sig ner och dö finns inte i min värld.

Mycket som har hänt dom två senaste åren. Jag har precis pustat ut och börjat njuta av alla valmöjligheter jag har igen.
Innan så kändes det som jag mest försökte släcka bränder. Men nu är det lyxen att kunna välja vägar som plötsligt uppenbarat sig.

Därför så bryr jag inte mig om petitesser längre. Jag vet vad det innebär att vara seriös och jag kan skillnaden på Ilands problem och riktiga problem.

Nu bryr jag mig heller inte längre om alla andras behov. Det är min lilla tjejs behov som är först. Sen är det mina och blir jag kär så kräver jag committment på lika villkor annars så fortsätter jag att bara tänka på vad som är bäst för mig och min tjej. På eller av.

Det som känns skönt är i alla fall att jag fortfarande sätter drömmen om kärleken högst igen (jag har ju gått omkring ett tag och varit övertygad om att jag mår bäst själv) men som min bästis Stephen myntade..

When love calls.. You gotta go!


d