Idag tittade solen fram igen. Inte sagt att det var en böljande hetta. Men vackert och hoppingivande.
Jag pratade med min gode vän Michael på msn. Då bestämde vi oss för att ta en brunch ihop och njuta av dagen.
Astrid som i vanlig ordning får bestämma vad hon ska ha på sig (förutsatt att det i slutänden fungerar med rådande väder) valde en rosa sommarklänning med volanger på med tröja under och strumpbyxor. Alltid diskussion om termobrallorna då hon försöker förklara för mig att.. hur ska folk som går på stan se hur fin hon är i hennes klänning då hon måste bära termobrallorna under? Lite krig och jag ser till att hon är varmt klädd när vi går ut.

Michael kom och hämtade oss och sen åkte vi in till Anglais. Det var verkligen hur mysigt som helst.
Michael och jag har känt varandra sen runt 15 år tillbaka nu. Vi träffades första gången då vi båda satt och gjorde musik i Ricochette studios. Jag minns första gången som jag var inne i hans studio och lyssnade på han gjorde.
Jag blev helt hänförd av hans talang... Så oerhört begåvad. Vi gjorde lite grejer ihop, lite körer och så.. men mest var det så oerhört kul att bara glida in hos varandra och upptäcka musik ur någon annans värld.

Under åren så har vi umgåtts lite ibland då och då.. och det känns så värdefullt just nu. Lite som att återupptäcka sitt eget hem. Det är behagligt och tryggt. Han känner mig på något märkligt sätt.. Vi har bra personkemi.
Astrid där emot.. hon blev störtkär. Han lekte med henne och hon gick igång fullständigt. Dom fixade och trixade. Lekte med mobiltelefonen. Musiserade.. spelade. Åt och hämtade mer mat ihop. Hon var mer eller mindre hans svans och lekkamrat. Sött. Fast hade det inte varit för att det var just Michael så hade det varit extremt pinsamt när hon frågade honom om inte han ville bli hennes pappa.

- Du kan bli min pappa!
- Men Astrid du har ju redan en pappa sa jag.
- Ja, men du kan bli min plastpappa, sa hon.

Det är uppenbart att hon inte tycker att det är någon höjdare att jag är singel. Hon vill ha syskon och hon skulle tycka att det var hyvens ifall jag kunde hitta en plastpappa åt henne. Så hon jobbar aktivt för sin sak..lol.

Michael var cool och pedagogiskt i vanlig ordning. Sen åkte vi hem hit och hängde. Det var hur soft som helst.
Jag lagade middag till oss sen och under tiden underhöll hon oss med både den ena och den andra kreativitetsflippen verbalt. Jag lagade kycklingpasta med sparris, kapris, sockerärtor, vitlök, vitt vin, parmegano, sparris och färsk timjan.  Under middagen..

- Tycker du om senap Astrid frågade Michael.
- Ja, men inte stark senap.

- Vet du, berättar Astrid till Michael.
- Jimmy, han, han tycker inte om kapris han heller. Han tycker om samma som mej. Korv md bröd och sånt. Fast han tycker om grönsaker också. Han tycker heller inte om stark mat. Inte ens ett dugg (inte ett dugg).

Vem Jimmy är förtäller inte hennes hitoria, det ska man bara veta. Det roliga är att jag är likadan när jag berättar saker ibland. Jag kan börja en berättelse med att säga. Vet du.. Min kompis Mats.. han.. etc.

Sen åkte Michel hem och jag la Astrid. Nu har jag färgat mina eländiga grå hår och snart hoppa i bingen jag också bredvid min söta, gott luktande prinsessa.

tack för en underbar dag.

heja solen.

d