I dunkla gränder..

Du gömmer dig i dunkla gränder

Där skuggor färdas stilla under gatubleysningar och dörrar plötsligt öppnas i all hast.
En trött städare låser en dörr sist ut, ensam i din mörka gränd, efter nattens hårda pass.
Kullerstenen bevittnar ännu en episod av tidens gilla gång.
Du hör hur grannarna grälar fyllesjuka och du tänker att natten är lång.

Du gömmer dig i dunkla gränder.

Fast än du vet att värmen väntar tryggt i huset mitt emot där ljuset fortfarande är tänt.
Kanske är det valet som är kvalet? Kanske är det möjligheten som skapar en obalanserad nyans..
Sliten till trasor intalar du dig själv att allt du trodde på aldrig på riktigt någonsin fanns.

Du gömmer dig i dunkla gränder.

Tryggt är det när bilarna är din enda vy utåt som påminner
Om hur världen alltid slutligen tonar ut och tackar för sig och försvinner.
Och hur enkel huvudräkning summan av ingenting är.
Hur säkert du vet att du aldrig blir lämnad eftersom ingen vågar vara där.
Alla vet hur objuden ett varmt älskande hjärta är..


i dunkla gränder.



d






Kommentarer
Postat av: Elif O

Såg din status på facebook och tänkte "hon skiver bra, jag måste läsa!". Och jag hade rätt, DU SKRIVER SÅ BRA. Helt makalös..

2010-03-20 @ 11:45:53
Postat av: dilba

Åh.. tack söta du :)

kram

d

2010-03-20 @ 19:30:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0