Tiden går. Like it or not. Det där lugnet som jag hade mellan 25-35 är som bortblåst. Livet har rullat på, inget särskilt unikt antar jag. Precis som för alla andra så händer saker hela tiden. Barn växer, plommon mognar, sommar kommer, viner omsluter oss.. Jag tror att för min del så har jag 40 krisat i fyra år på ett eller annat sätt.

Det konstiga med att resa genom livet är att man inte får vara den samma hela vägen. Man måste förlora sig själv och finna sig åter om och om igen, fast med nya sidor och nya ansikten. Like it or not. Det är liksom så det är.
Aj kän händöl it. Men jag önskar att någon hade sagt det till mig från början, att det låg till på det viset.

Och nu är vi där vi är, jag och hon som följer mig överallt jag går. Det är alltid jag som måste leda.

Stort 2 dagars kalas. Wohoo.. nu är lilltjejen 40. Vem av oss kan jag tänka ibland. Men kalla det vad vill du, som Alejandro Fuentes Bergström säger. Det som händer det händer av sina anledningar. Det finns en sak som lever sitt eget liv och ändå är mitt rakt igenom. Astrid.

Hur har ni det där ute? Vad gör livet med er? Krisar ni också?

puss

dilba