Ibland..

Känner jag mig tom, ensamhet är tråkigt även om den är fantastisk trygg och pålitlig. Jag älskar mitt liv på många sätt. Astrid fyller mitt liv med så mycket kärlek. Konsten, mina egna inre samtal och uttrycksformer är konstant i rörelse. En betraktelse av livet som gör att man kan ta allt i sin egen takt. Ibland dubbelt så fort som alla andra och ibland skära ner till halva farten.

 

Jag älskar att ta bilder. Har köpt en massa fantastiska fotoappar som jag gillar att pyssla med. Jag har blivit bortskämt med inte bara en bästa vän, jag har många fantastiska och mycket nära vänner som jag har kännt i över tio år och vissa mer.. Vänner som på riktigt känner mig och tycker om mig för den jag är och jag dom.

 

Här om kvällen var en av mina bästa killkompisar Sam över på middag. Vi har inte setts kontinuerligt dom senaste fyra.. fem åren och han såg Astrid sist när hon var fyra. Nu är hon nio och han ville gärna träffa henne också.

Jag lagade middag och sen spelade vi BG och drack kaffe. Roligt som vi alltid har när vi ses. Vi skrattar ihop och har samma humor. Han är en fin vän.

 

I går tränade jag med Richard Seifert, som säkert är Sveriges i särklass bästa personliga tränare.

Han och hans fina sambo ska skaffa hundvalp och jag tänker på hur det är Astrids högsta dröm. Men hennes pappa är allergisk och jag har inte tid att ensam ta hand om en liten vovve.

 

I dag har jag träningsvärk men tycker att det faktiskt är ganska trivsamt eftersom det känns väldigt skönt att återfå kontrollen på min kropp. Jag tränar inte för att se bra ut i bikini, jag tränar för att kunna känna att kropp och själ sitter ihop. Att jag har kontroll på musklerna och kan spänna dom om det behövs utan att få ont i ryggen eller så, som jag har fått ibland.

 

Nu bilder..

 

Sam, eller SammaLika som Astrid och jag kallade honom när hon var liten.

 

 

 

Den där ska jag åka på Grönan någon kväll när jag inte har Astrid, nästa vecka kanske :D.

 

 

hugs

 

 

dilba

Känner igen mig helt och hållet i det du skriver. Ibland känns mitt liv innehållslöst, ibland väldigt hektiskt och livfullt. Det senaste halvåret har livet varit väldigt hektiskt. Både helt underbart och fruktansvärt, då saker har skett som tyngt ner en väldigt mucket. Som familjemedlem som legat för sitt liv på sjukhuset. På något sätt löser sig allt dock, vilket det gjort. Kämoa på med träningen! Det år väldigt skönt för kropp och själ, självkänsla osv. :)

Nämen...känner du Mr Albemark! :-) Själv gör jag det bara genom jobb/poker, men det kanske är så ni lärde känna varandra också en gång i tiden?!

Hälsa om ni ses snart igen!
/B

Ja jag vet att det är väldigt vanligt vanligt. Hör det ofta, även fast det är tabu och man kanske inte vill prata om det. Ibland kan man känna sig väldigt ensam också, trots att man inte är det. En stressfaktor som för mig kan skapa den inbillningen är facebook. Vilket är lite av ett personligt CV för en del känns det som. ;) Ja det är tur man kan prata om det. Min far hade änglavakt. :) Kram

Okej! Kul att höra. Blir nog en tur till Stockholm i sådana fall. :)