Sköna Söndag...

Igår var det galej. Min härliga storasyster fyllde 40. Hon är en prakande personlighet.
Alltid i rörelse.                                                                                                                     

Hon har massor av fantastiska egenskaper. Skarp som den vassaste kniven i lådan.
Omtänksam som få och ljuvlig med barnen.

Debattör, författare, opinionsbildare. Journalist... you name it.
Men igår var hon hyllad syster, dotter, fru och mamma och älskad vän. Not bad för en individ om du frågar mig.

Idag så tog vi det väldigt lugnt, jag och min lilla tjej.
Vi försökte ringa och grattulera min lillebror som fyller år idag. Ja, dom fyller dagen efter och innan varandra.

Han är.. rolig (asså brutalt rolig), diplomatisk, världens bästa bror.. omtänksam. Och lägg till flickornas favorit.
Varför? Jo för att han är så bra på att prata. Prata om allt. Känslor, tankar.. ALLT.
Dock hade dom varit ute sent igår så vi fick inte grattulera honom förrän vid sextiden på eftermiddagen idag ;-)

Buse!

Mamma kom över och jag lagade skaldjurspasta. När jag hade så bra barnvakt så drog jag iväg och spelade flipper
Min motståndare fick självfallet spö, men han bjöd ändå på fint motstånd.

Tack för en trevlig kväll och sov gott där du sover..

d

Oj så tokig och glömsk mamma är!

Idag på väg hem ifrån dagis fick jag veta något som jag BARA borde ha vetat!
- Mamma det är Bowows födelsedag.
- Jasså? Oj.
Men när hon blev påmind om att Bowow hade stannat kvar hemmas hos bästisen Leyina så kom hon ganska snabbt på att
det var Puffig och Trissitratts födelsedag också
Och att vi måste fira dom idag.
Så vi åkte hem och gjorde en myskväll. Först åt vi linssoppan som mormor hade lagat till oss när hon var hemma tidigare på dagen (då vi var på dagis respektive jobb) och sen åt vi spaghetti med köttfärsås till huvudrätt.
Självfallet ville hon att jag skulle baka något. Så jag bakade pepparkaksmuffins (tack god gud för att man bara behöver vispa ihop pulver och vatten nu för tiden).
Sen hade vi kalas....
Puffig och Trissitratt blåste ut ljusen och var tydligen nöjda med uppvaktningen.
Trissitratt (den lilla grå-vita katten) fick hon av mig när hon föddes. Och puffig likaså. Så dom har varit med..
Men idag bestämde hon sig för att dom blev 1 respektive 3 år.
Här är lite bilder..
Grattis på födelsedagen önskar Astrid och Mamma!
Middag.. en helt normal bild (hur jag nu fick till den...)
Sen började minerna... Här spelar hon ledsen..
Och här butter...
Oj så arg...
Nämen.. busig också?
Baka baka..
Dom måste blåsa ut ljusen mamma!!!!!
Och tas bilder på, det är ju ändå den stora dagen...
Sen ska vi mysa och titta på Madagaskar...
Jag är så välsignad. T
ack Astrid, Trissitratt och Puffig för en underbar födelsedagskväll.
I morgon fyller min underbara storasyster Dilsa 40 bast.
Det var som själva fan :-) Hon ser fortfarande ut som den där tattarungen som följt och känt mig hela livet.
Fast nu är hon smartare, roligare, ännu mer begåvad och tack och lov mognare ;-)
Då blir det mer kalas.
hugs
d

Gå och lägg dig!

Vad gör jag vaken nu? Gå och lägg sig människa.
Jag somnade med Astrid efter att jag hade läst bok för henne innan sovdags. Vid åttatiden.
Terror att behöva vakna kl tre mitt i natten.
Jag frågade Astrid vart hon trivdes bäst att bo i onsdags. Hon svarade där hon bodde innan.
Så nu funderar jag på att flytta tillbaka till det området igen.
Hon är ju 50% av oss, så hon borde få ha mer att säga till om där.
Dessutom så flyttade jag hit av anledningar som visat sig inte vara aktuella längre.
Finns ingen anledning att hänga kvar i gamla drömmar som aldrig slår in.
Så nu ger jag mig själv order! Gå vidare och gå och lägg dig människa.
d

2-1

Just nu är jag lite trött och urless på vinster och förluster.
Och då syfter jag inte på spel och poker. Jag är född konstnärshjärta och det genomsyrar min livssyn.

Vissa människor vill ha konstant krig för att känna att dom lever.
Min kloka syster har sagt så. Dom förstår inte bättre. Dom ger aldrig, dom bara slukar.

Men vad kan jag göra? Jag säger ju vad jag känner. Det borde väl vara någonting bra?
Andra vill bara få som dom vill hela tiden. Allt annat vore en förlust.

Det värsta är dom som aldrig vill något. Eller som aldrig vet vad dom vill.
Dom är förvirrade konstant och gör alla andra förvirrade runt omkring sig.
Dödar all positiv energi.

Vad är det frågan om? Väntar du på någonting bättre? Är det livet erbjuder inte tillräckligt?

Och jag lyssnar på Imogen Heap 2-1. Hon förstår mig precis.

d



Fredag Shmedag..

Känns som om den här veckan började med Måndag och hoppade fram till Torsdag direkt. Och vad fan hände? Är det redan Fredag?
Hm..
:-)
d

Något hände idag på bussen idag..

.. jag gav upp på något sätt. Någonting inom mig konstaterade att livet är bra som det är. 
Någon inre röst påminde mig om hur bra livet är och jag mindes perioder då jag målade mycket. 
Uttryckte mig och älskade att vara ensam. Det är då jag har varit som mest kreativ.
Jag tror att jag har gått omkring med någon gammal dröm om "familjen" som var någonting fint och vackert som jag ville vårda (den gamla konstallationsuppfattningen om familjen då så att säga). Men är den verkligen för alla? Och kanske passar den inte för vissa som mig? Kanske mår vi bäst av att vara ensamma och inte i en parrelation förrän om tio år kanske? Vad vet jag. Att det räcker att dela livet med en partner när man pensionerar sig. Då man ändå har massor av tid över att fördriva med någon likasinnad. Då man är äldre och klokare så att säga. 
Vad vet jag.. bara funderingar..
Men dett jag vet är att jag plötsligt när jag satt där på bussen mindes hur jag brukade längta och älska hösten. 
Hur jag alltid har kurat ihopmig  med med mina tända ljus på höstarna och målat och skapat. Och hur jag nästan alltid känt mig starkast ensam, ja förutom med Astrids pappa då. Nog för att jag har älskat efter det också, men inte varit harmonisk tillfreds med familjen som konstallation. 
Konstigt och jag önskar att det inte hade varit så förut. Jag har hoppats och velat hålla den drömmen i handen ett tag till. Drömmen om en mysig familj, ni vet den där bilden som egentligen bara förmedlar det absolut bästa och utestänger det som är tungt och kämpigt också.
Hoppades att det var något för mig också... men där på bussen så gav jag upp och kände mig 100 kg lättare. Gav upp för att få tillbaka något som jag saknat.. något som kommer med hösten.. all den kreativitet som ouppfyllda drömmar ger upphov till. 
Konstigt att ge upp kan vara någonting positivt. Eller hur?
kram
d

Simple Love

Jag medverkade i Kaj Kindvalls program igår. Det var inspelning och kommer att sändas senare.
Jag förbluffades återigen över att mitt dåliga minne trots alla bottennapp ändå kunde nå nya helt outforskade nivåer.
Tilt med andra ord. Dock vann jag ändå min introtävling då min gode motståndare (trevlig rackare det där) var lika urursel som jag själv ;)
Dagens låt är helt klart Simple Love med Alisson Krauss.
SIMPLE LOVE
Little yellow house sittin' on a hill
That is where he lived
That is where he died
Every Sunday morning
Hear the weeping willows cry

Two children born
A beautiful wife
Four walls and livin's all he needed in life
Always giving, never asking back
I wish I had a simple love like that

I want a simple love like that
Always giving, never askin' back
For when I'm in my final hour lookin' back
I hope I had a simple love like that

My momma was his only little girl
If he'd had the money he'd have given her the world
Sittin' on the front porch together they would sing
Oh how I long to hear that harmony

I want a simple love like that
Always giving never asking back
When I'm in my final hour looking back
I hope I had a simple love like that

I want a simple love like that
Always giving never asking back
When I'm in my final hour looking back
I hope I had a simple love like that

Frank Zappa..

.. skrev.. And so castles made of sand, melts into the sea.. eventually.

Jag gillar inte att låta saker rinna ut i sanden. Jag föredrar ett big bang hellre i så fall.
Tror att det för dom flesta handlar om konfliktskräck och separationsångest.
Men problemet är att det resulterar i en respektlöshet som jag
inte på något sätt förespråkar. Jag förtår hur dom känner, men jag tror att det i förlängningen kan vara farligt för att man gör det till rutin att inte ta itu med konflikter i stället.

Det finns i mitt tycke och med hur jag fungerar bara några få undantag som funkar med det agerandet (att låta saker rinna ut i sanden så att säga).

Och det ena är när två individer (eller flera) inte är så nära varandra och tumult har uppstått ganska snabbt.
Då kan det vara vettigt (tycker jag) att låta saker bero eller rinna ut i sanden, om man ändå inte känner att
det är tillräckligt viktigt eftersom man kanske precis har träffats. Fast då gäller det att alla känner på samma sätt.
Så att det inte sitter någon som känner att han eller hon hade ett större engagemang i detta.

Det andra alternativet för är när någon jag tycker om väldigt mycket har dött.
När någon jag kanske inte har träffat på
mycket länge plötsligt går bort.
Jag kan gå ganske länge och "lådsas" som om den personen "bara" har rest iväg
till Australien eller nå´t har jag märkt.
För sen kommer sorgen pö om pö. Förmodligen någon chockreaktion.

Hur som helst. Glöm inte att reda ut viktiga saker i era liv. Morgondagen är inte solklart närvarande.

d

Hallå där..

just nu går Die på repeat i min IPod. Vilken helt fantastisk låt. Bra jobbat!
Kram till hela familjen!
dilbis..
Det skickade jag till min gode vän Christian Walz..
Die
Would you like to become what you are
That ain´t such an honest set of mind
Could you try to let go of your stars

That would let you be one of a kind
Be some one that I admire
Now the good words left to...

Die
Let the beauty of it die
Let it wither there to die
Then I saw you let it die
To my surprise

Couldn´t you be the one
The one I knew from the past
Where it all began
We promised that this would forever last
We were best of friends and you 
You were all that you were that´s why
We lost track of time
How I miss it

But there´s no good word there to find
Nothing left there to admire
Now the good words left to...

Die
Let the beauty of it die
Let it wither there to die
Then I saw you let it die
To my surprise

You call it a lack of time
Your call hasn´t changed your mind
You may haven´t seen yourself
You haven´t been yourself
But you gotta hit rewind

You call it a lack of time
Your call it another kind
You may haven´t seen yourself
You haven´t been yourself
But you gotta face and find

You call it a lack of time
Your call hasn´t changed your mind
You may haven´t seen yourself
You haven´t been yourself
But you gotta hit rewind

You call it a lack of time
Your call it another kind
You may haven´t seen yourself
You haven´t been yourself
Ohhh

Die
Let the beauty of it die
Let it wither there to die
Then I saw you let it die
To my surprise


Ni måste lyssna på den här fulländade låten.


hugs

d

STÖR INTE BARNENS KÄRA-LEK!


;-)
D

Middag med frugan..

Linda och jag hade en supermysig middag hos mig igår kväll. Jag lagade pasta och vi drack vin till.
Hon är en otroligt bubblig och skön tjej, lätt att prata och vara med och har alltid varit sån så länge tillbaka som jag kan minnas.
Jag tog en del bilder och kommer att lägga upp dom senare, men under tiden så kan ni gå in på hennes blogg och kolla in dom på
http://sonnvik.wordpress.com/2009/09/17/onsdag-kvall-hos-frugan/#comment-227
Vi började också skriva lite ihop och jag ser fram emot att fortsätta och göra klart den låten.
Tack för en ljuvlig kväll kära du.
kram
dilba

Och priset till årets socialaste kvinna går tiiiiiiiiillll (trumvirvel)..



DIIIILLLBAAAAA..
Välkommen upp för att ta emot ditt pris ;-)



Igår efter jobbet gick jag först och träffade min lillasyster och min lillebror.
På väg hem träffade jag en pokerkompis (Rayimi) som gick och skrotade på stan.
Han hängde med hem och vi lagade mat ihop och åt. Hur soft som helst då han är så lätt och behaglig att umgås med.

När han hade åkt hem så kom min kompis Per (bor i Malmö) och Åke (som bor i Ö-vik) över.
Jag hade pratat med dom tidigare under dagen och vi hade planerat att ses tidigare men det körde ihop sig
logistiskt överallt. Dessutom så hade dom inte haft en suck att få tag på hotellrum eftersom det var någon större
konferens i stan som gjorde att det var fullbokat överallt. Då jag bor på 125 kvm så sa jag till dom att dom
självfallet kunde slagga över hos mig.

Sagt och gjort. Dom kom hit och hade tydligen haft en trevlig kväll redan innan. Sen satt vi här och snackade lite
om barn och det var supernice som det alltid är när vi träffas.
Sen gick jag och la mig i Astrids säng och såg 2 vuxna (inga små pojkar där) lägga sig skavfötters i min säng.
Det såg väldig sött ut, men jag frågade varför vartpå Per svarade att han faktiskt redan saknade Åke och vände på sig. Hahaha.. roliga dom är.

Jag vaknade tidigt då jag var tvungen att vara på jobbet för möte. Dom fick mina nycklar som dom sen skulle kasta ner i brevlådan. Har jobbat hela dagen och åt lunch med Per på stan. Åke var tvungen att dra för att hinna med sitt flyg. Sen efter jobbet när jag kom hem så hade dom städat hela köket och plockat undan i lägenheten. Hur sött som helst. På mitt köksbord stod en bukett med blommor.

Jag fick mig en chock. Finns den här typen av människor fortfarande :-)
Söta som få och så fina vänner får man leta efter.

kram

d

River wide.






I spent a year in the mouth of a whale
With a flame and a book of signs
You'll never know how hard I've failed
Trying to make up for lost time

Once I believed in things unseen
I was blinded by the dark
Out of the multitude to me
He came and broke my heart

When the dust in the field has flown
And the youngest of hearts has grown
And you doubt you will ever be free
Don't bail on me

River is wide and oh so deep
And it winds and winds around
I dream we're happy in my sleep
Floating down and down and down

And the tide rushes by where we stand
And the earth underneath turns to sand
And we're waiting for someone to see
Honey, Don't bail on me.

Tell ma I loved the man
Even though I turned and ran
Lovely and fine I could have been
Laying down in the palm of his hand
Laying down in the palm of his hand
Laying down in the palm of his hand
Staying down in the palm of his hand

In the morning you wait for the sun
And secretly hope it won't come
But time washes everyone clean
Buddy now, don't bail on me
Don't bail on me
Don't bail on me

...

Varför känns det så tomt när hon inte är här?
Jag vet att det inte är vettigt att jag ska känna så här och att det går över.
På dagarna är det ingen fara alls. Jag jobbar och gillar mitt jobb.
Det håller mig sysselsatt och road.
Men på kvällarna och när det börjar nalkas kväll så är det som om
något tomrum innuti måste fyllas för att jag inte ska gå sönder ibland.

usch..


d


Är detta möjligt?

Vilken Söndag!! Min vecka har ju varit underbar och som Alex i Madagaskar sa.. can´t top it!
Men det gick visst det.

Vi hade en lugn och skön förmiddag och sen vid lunch kom Yamilla med lilla ljuvliga Elijha. Söt som få.
Han uppskattade mina skämt också :-) Skrattade nästan hela tiden.

Sen pratade jag med Kristofer som berättade att han skulle ut och plocka svamp. Då föreslog jag att han skulle
ta med Astrid ut. Och det tyckte vi båda var en bra ide´. Tills Kristofer var på väg och Astrid fick säga sitt i allt.
Nej, hon ville vara hemma med mig. Jag som älskar att plocka svamp försökte övertala mitt barn att åka.
Tills jag kom på att.. vänta VI åker så klart.

Sagt och gjort. Smörgåsar, kaffe.. och kexchocklad efteråt..
Jag har några hemliga svampställen och vi åkte till ett av dom eftersom "timingen" borde vara perfekt för gul-röd trumpetsvamp. Och mycket riktigt. Man var tvungen att tänka på vart man ställde fötterna.

Astrid snavade omkring men var exalterad och det duggade lite fram och till men hon var tapper min lilla tjej.

En riktigt märklig sak som hände som jag ser som en gåta som jag måste lösa var att.. för några år sedan så stod jag på samma ställe och plockade svamp. Då kom en man och en kvinna med vackert knall-rött hår ridandes på häst.
Vi var ju verkligen MITT i skogen och det är verkligen inget ställe man förväntar sig träffa någon på och då självfallet inte ridandes på häst. Då när det hände så klev dom av och vi började prata. Mannen berättade att han var väldigt förtjust i min systers bok Stamtavlor som han precis hade läst ut.

Han frågade mig en del om min familj och min mormor Muxadez. Och vid ett senare tillfälle när jag höll en föreläsning så tog jag upp den incidenten eftersom den berörde mig på ett djupare plan.

I dag där i skogen.. från ingenstans. Kommer samme man (Olle som jag nu vet att han heter).
Det är första gången jag är där i år och det var länge sedan jag var där sist så något säger mig att det är ett tecken av något slag.
Vi pratade och Astrid klappade och fick sitta på hästen. Jag är glad att jag fick träffa dom igen.
Sen gick vi tillbaka, när vi hade plockat så det räckte för oss (har blivit ganska bra på att bara plocka så mycket som jag orkar rensa) och lite till, och fikade.

Sen hemma rensade jag min svamp medans Astrid badade..

Här är lite bilder..



Titta mamma vilken fin svamp.









Olle i skogen..








Vackra snälla hästen.










Ögonfröjd och höjstfröjd och livskvalitet.










Fika efteråt.. pippuipp och bibbuibb.. (så kallade Astrid sin pappa när hon precis började prata och sig själv).



Ett litet märkligt fynd dock.. Jag hittade en art av gul-röd trumpetsvamp som jag aldrig har sett förut :-)
Jag har alla Pelle Holmbergs böcker och jag har aldrig sett denna.
Min första tanke var att den kanske var angripen (av parasiter) och att den såg annorlunda ut av den anledningen,
men den mådde hur bra som helst och det växte två stycken bredvid varandra. Så vacker för en svampintresserad person.  Förutom att den var krusig på ovansidan så såg den för övrigt ut som en vanlig röd-gul trumpetsvamp.

Om någon av er har koll, hojta till.





Tack för en underbar söndag.


hugs


d



MysMåndag, MysTisdag, MysOnsdag, MysTorsdag, MysFredag, MysLördag...

Som ni redan kanske vet så har Astrid varit hos mig den här veckan.
Det har varit mycket Mys. Helt ljuvlig vecka då hon och jag har varit centrum för min världsbild helt.
Vi har inte hängt ut med andra särskilt mycket utan varit på tu man hand nästan varje kväll.
Med undantag för lek i parken och när hennes pappa har varit förbi och hängt ut lite..
Eller när jag har jobbat och hon har varit på dagis.

Här är lite bilder ifrån den gångna veckan..
Jag kommer att sakna henne den här veckan som kommer.

Visst är hon mammas tjej?... eller?







Mycket fniss och bus..







Och hög mysfaktor.. elda, dricka te och gosa..









Ja, och sen kom han också.. ni vet hennes pappa och skulle ha hennes uppmärksamhet..
SLUTA!! Hon är mammas tjej.. Märkliga brottningslekar dom har för sig och hon fnittrar och
skrattar så hon kiknar.. sluuuuutaaa pappaaahahahahaaa...






Tilt.. hon är pappas tjej också..






Okejdå, men bara på deltid.




puss

d

Sent om sider?

Ytterligare ett skönt Svenskt uttryck. Mycket att göra på jobbet. Det är kul när det är action där och när man får något vettigt gjort.

Efteråt hämtade jag Astrid på dagis. Sen åkte vi hem och handlade ved (läs stadsved). Va fan är det frågan om?
Är stadsmänniskan för bekväm för att lära sig göra upp en brasa med vanlig hederlig ved? Jag kollade först på ett ställe om dom hade vanlig ved, men nej det hade dom inte. Sen gick jag in på Järnia där dom hade denna patetiska ursäkt till ved. Nog för att det brinner länge och bra, men kom igen. Det är verkligen inte samma sak. Jag lägger mycket stolthet och möda på att göra upp en bra brasa. Dock fick det duga då jag inte hittade någon vanlig ved idag.

Sen kom Astrids pappa över och vi åt pizza ihop innan han skulle iväg till rytteriet. Sen ville lilltjejen bubbelbada och sen på med te och kakor. Mumma och Fredagsmys.

Nu sitter jag här med datorn i knät och ska snart gå och lägga mig. I morgon ska vi träffa Holly, Kajsa, Johan och Bäck. Sen får vi se om det blir svampplockning med Astrids pappa eller om vi hittar på något annat hyss.

puss

d

Shmys pys... mm..

Astrid fick välja vad vi skulle äta till middag. Det blev korv med bröd. 
Sen badade hon bubbelbad och jag gjorde upp en mysig eld i öppna spisen.
Sen drack vi te och mös, men framför allt så åt vi jättegoda kex med chockad på.
Hon var kort och gott i himlen och jag likaså.
Min restid för att lämna henne på dagis och sen ta mig till jobbet är hysterisk. 
I går satt jag på bussen från dagis till jobbet i över en timme på grund av köerna. 
Blå linjen in till T-Centralen går inte hela vägen på grund av ombyggnad. Fick för mig i ett svagt ögonblick att bussen
kunde gå snabbare. Ack så fel jag hade.
Sick. I dag har jag vågat vägra bussen. Och det gick snabbare att promenera ifrån Rådhuset till jobbet.
I helgen så ska vi hänga lite med Astrids bästis Holly (förmodligen Lördag, vi får se) och någon dag
med Astrids pappa, då han och jag ska titta in på lite skolor för Astrid.
hugs
d

Att födas, leva genom livet och bli gammal.

Ok, nej jag ska inte ta er igenom en hel avhandling i så stora ämnen. Har ju bara kommit halvvägs själv så
det skulle väl inte ha någon större trovärdighet mer än eventuellt intressanta spekulationer.

Men idag så slog det mig att vissa är så rädda för att förlika sig med dom stora självklarheterna i livet.
Att vi föds, lever och sen dör. Jag läste en bok om en man som berättar om sitt liv i väntan på döden.
Så mycket tankar när man vet att det ögonbicket är i antågande. Att vilja acceptera det men ha svårt att
på riktigt göra det.
Vissa har till och med svårt att se sig själva i roller som föräldrar. Ämnet är så laddat, för dom förlikar det med att
bli gammal och det är lika med ett steg närmare döden. Eller att binda sig. Det skulle också på något sätt vara ett teckan på att man är ett steg närmare graven?
Om det hade varit så att man bara kunde vägra döden och det hade funkat så hade varit patenterat för länge sen.
Men tiden går ju ändå.. like it or not. Och frågan är om man vill vara en patetisk färväxt jättebaby hela livet? Och plötsligt vakna upp och lukta på kaffet efter att alla tåg har lämnat stationen?
Inga barn (livet kan självfallet vara kanon utan barn också), inga djupare relationer (eftersom man aldrig vågade ta det dit, någonting annat runt hörnet eller på andra sidan gräset kunde ju vara bättre?) och på konstant jakt efter snabb bekräftelse därför man behöver känslan av att vara närvarande i nuet i kompensation för att man har tappat dom där djupare relationerna som man har i en familj eller till en livspartner.
Ensam är stark (visst klingar det illa?) eller leva i nuet (vadå finns det inget underbart att minnas och förmedla vidare till sina barn?) och finns det inga drömmar om framtiden att längta efter?
Jag är ju själv en ensamstående mamma. Men kärlek är och har alltid för mig varit det största. Jag vet att ska du få något så måste du ge bort något av dig själv. Du måste offra något, ett för att fullt kunna känna att något annat är en del av dig och två för att förtjäna samma förtroende och kärlek tillbaka.
Och för mig tar det tid att komma dit. Och gudarna ska veta att relationer inte på något sätt är lätta uppdrag.
Men att födas, leva och dö är ändå det vi till hundra procent vet att vi kommer att göra. Är inte det en trygghet då att veta det? Att det finns NÅGONTING som vi med säkerhet vet?
Jag tycker det.
d

Bilder.

Här hittar man saker.. när man googlar bilder å sånt. Finns en miljard bilder (typ) på mig.
Den här kändes casual..


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0