Minnet..
Bilder som funnits där hela tiden, som jag glömt och kanske till en viss del förträngt. Känns som om jag lite har levt i en sagovärld den senaste tiden. Hur mycket verklighet och substans som funnits där känner jag mig plötsligt osäker på. Kanske för att även dom bliderna har börjat blekna.
Jag konstaterar återigen att jag har ett väldigt selektivt och kort minne. Jag behöver digitala bilder som en påminnelse om mitt händelserika liv (jag antar att alla känner så om sina liv). Hur som helst så laddade jag in dom i bägge mina datorer (utifal något händer något av datorerna). Oj så mycket minnen som kom upp. Så mycket tankar och känslor som finns där under ytan som jag på nåt sätt lagt åt sidan. Det har fått mig att fundera på ett och två i mitt liv just nu.
Saker som trygghet. Hur mycket är det värt? Kanske underskattar jag det ibland eftersom jag är en person som älskar livspassion. Vänskap? Det är ju något som växer med tiden hur mycket man än tycker att man klickar med någon så är det tiden som visar hur rätt man hade. Och när jag tittar på dom här bilderna så undrar jag ifall jag inte har värdesatt vikten av djup vänskap som jag borde på sistone.
Förlåt mig, förlåt mig.. jag har sagt det förut..
Hur som helst är mitt minne kort och jag behöver mina nära riktigt nära.. annars går jag lite vilse tror jag.
Om dom inte finns i min omedelbara närhet så letar sig dimman fram.. hm.. får dålig sikt.. blir orolig och liten i själen.
d
En ide , extern hårddisk. Jag ahr en på 500 Gb , varje bild läggs in där i säkert förvar. Sen när man vill titta eller använda så finns dom där. Efter att ha varit i Spnien på utbildning i 4 månader kom jag hem med 6000 bilder , så en extern behövdes.
Kram o ha det
kramas
Hm... ja, är det verkligen tiden som avgör det... jag tror att det handlar om upplevelserna och erfarenheterna som livet fylls med... ta exempelvis mig och min man... vi gifte oss i augusti 08 och sedan dess så har vi flyttat till hus, fått barn, våra barn dog, vår ena hund har opererats två gånger, min man har blivit varslad, börjat arbeta utomlands...
Jag tror att det handlar mycket om vad man går igenom och hur man går igenom det. Och då är bilder det bästa minnet!
Va roligt att hitta en massa kort! Alltid kul att minnas tillbaka på stunderna som man hade då.
Melissa.. Minnesbilder är ibland allt man har kvar av vissa människor. Jag önskar jag hade bättre minne, det skulle underlätta mycket. Livet är hårt som fan ibland och då är jag delvis glad för att jag så lätt glömmer bort vissa saker (och då jämför jag inte på något sätt mot vad du har gått igenom, för det kan jag omöjligt greppa nu). Jobbigaste är ju dom minnen man gärna vill komma ihåg, men som inte finns på bild och kommer som en påminnelse långt senare av någon som du kände från den tiden.. fina minnen man hade mått bra av att komma ihåg..
Jag köpte ett nytt kort till min kamera för ett tag sedan.... men kameran kunde inte hantera den minnesmängd som det nya kortet hade. Så jag fick fortsätta klicka med 8mb-minnet. Funkar ju det med, men det gäller att veta vad man köper.
Oj det blev fel, glömde att fylla i att det var jag, som är den så kallade anonyma inläggaren här ovan.
kramar
dilba
Kul att jag hittat din blogg : ) Vet att jag sett bilder på dig på min (och din) gamla skola.. Gruvlyckeskolan : ) Vi har haft samma musiklärare, Yvonne : )
