För många år sedan skrev jag en låt som heter Passion. Den handlar om att gå vilse på ett underbart sätt.
Att njuta av någon annans närvaro så pass att man ögonblickligen tappar all koncept om tid och rum. Men Passion är inte bara en upplevelse av någon annans närvaro. Det är essensen av närvaro i livet i sin helhet.

Skulle man titta vetenskapligt på det så handlar det nog mer om instinkter. Fortplantning. Alla är vi individuella när det kommer till produktionen av endorfiner och andra lyckohormoner. Vi har olika starka överlevnadsinstinkter.

Och ur vilken vinkel man än tittar på det så kan vi konstatera att vi är summan av vårt både biologiska och sociala arv när det kommer till Passion. Jag vet att jag har oerhört starka överlevnadsinstinkter. Min mor födde fyra barn, min mormor tio.. (herregud hur många är dom). Likaså på pappas sida. Kommer ifrån en nomadstam vars överlevnad hängt på överlevnadsinstinkt sen första dagen. Och sen hit till Sverige där kyla och distans är beundransvärt. Konstigt i min värld då känslor och passion signalerar liv och närvo i min värld.

Jag vet också att jag trivs bäst runt människor som är lika passionerade som jag är. Jag tycker om engagemang. Jag uppskattar människor som söker en mål och mening i livet och sen kämpar för det. Jag och mina likar nöjer oss inte med det som ödet serverar oss. Vill ta ett eget beslut om vart vägen ska ta vägen.. lol.. hur lät det där. Ja, men ni förstår vad jag menar.

Jag vet också att normal Svensken är mer passionerad än hon eller han vill ge sken av. Vissa är bara rädda för att visa det, för det i Svenska normer signalerar "ur kontroll" eller förhastad i sitt agerande. Och det där förstår jag inte heller. Jag menar.. vad ska hända? Vad är det som är så dramatiskt. Våra egna känslor är ju vår upplevelse. Borde det inte få vara lyxen som vi I-Landsmänniskor kan få ägna oss åt då dom flesta av oss inte behöver oroa oss för krig och sjukdommar och annat elände? Varför denna skräck för känslor undrar jag iband?

Bland mina musikervänner så är det en helt annan inställning. Dom flesta näst intill glorifierar känslor och passion. Det är någonting fint. Och alla har rätt till sina egna känslor.

Så gå vilse mina vänner i passionens tecken. Det är en resa som är väl värt biljetten i slutänden.

hugs

d

bloggar man egentligen?

Jag har alltid skrivit oavsett om det varit poesi eller musik eller bloggar för att jag tror att det finns andra där ute
som känner, lever, tänker och andas som jag. Ett liv är långt och fyllt med både glädje och sorgeämnen.
Jag tror ju att när jag skriver vad jag känner och tänker så finns det minst en person där ute som kan identifiera sig med det och kanske upplever att jag sätter ord på något som dom själva upplever.

Jag har dock inga behov av måla upp en fasad. Vad skulle det göra för nytta? Då kan man ju lika gärna låta bli att blogga. Dock kan jag uppleva det som att dom ljusare tonerna i livet gör sig bättre i bloggform än mörkret. Ni vill helst läsa något som lyfter er vardag. Medans i kompositionsform gör mörkret sig bäst i mitt tycke. Då kommer tonerna till sin rätt på ett helt annat sätt. I ordväg blir det mest gnälligt och tunt.

Men tycker jag i så fall att bloggformatet är tillräckligt intressant? Jag börjar överväga att det faktiskt inte är det.
Det var mest en rolig grej i början som jag ville utforska. Borde snart gått ett år sen jag startade och jag funderar på att lägga ner när det har gått ett år. Då kan jag med gott samvete säga att jag faktiskt prövade.

När jag komponerar så utelämnar jag oerhört mycket, men jag gör det enbart på mina villkor. Sen får lyssnaren avgöra om dom gillar det eller inte. Jag lägger mig liksom inte i det. Men i bloggform så kan man omöjligt vara lika ärlig utan att få märkliga kommentarer ibland. Självfallet kommer en massa underbara kommentarer också och jag tar dom orden till mitt hjärta och det lyfter vissa regnigare dagar.

Ni som bloggar.. hur känner ni? Varför bloggar ni? Nyfiken :)

kram
d

Try sleeping with a broken heart, finns på Alicia Keys nya skiva. Vi diskuterade på konferensen i Riga
vad som var skillnaden på bra R&B och "blaj" R&B.
Två av mina andra kollegor gillade också hennes nya skiva. Men den ena killen gillar egentligen inte R&B. 
Själv gillar jag både soul och R&B. Men jag förstår också vad han menar med att det kan läta slätt och för slick.

Då han är musikälskare så rekomenderade jag några Artister för den som vill gilla R&B men inte vet vart dom ska leta..

Alicia Keys-Try sleeping with a broken heart (fick godkänt :)
Brandy-Human (mer eller mindre hela skivan, men framför allt spår som Camouflage och Right here. Sen har du oerhört mycket som hon har gjort genom åren som man inte får missa.
Lewis Taylor (fast det är ganska tungt och dyster, jag älskar det)
Jazemine Sulleavan.
Mary J Blidge. Låtar som Be Happy, Be without you och Tonight skulle jag rekomendera att man började med.

Börja med det och återkom gärna med åsikter :)

hugs
d

På senaste tiden så har gitarren åkt fram ibland. Helst lite senare på kvällen.
Jag sitter och tar ut gamla låtar och försöker komma ihåg vad fan jag skrev. Och det kommer tillbaka, men det kan ta en stund.

Ibland sitter jag mest och svär över min demens.

På Lördag åker vi till Riga med jobbet. Konferens och hang out med kollegorna. Blir nog skoj.
Dom är allt annat än wild and crazy och det passar mig bra. Är nog jag och min chef som är busungarna på bolaget.
Ja Sofia är lite hyssig hon också. Sen har vi en rolig skåning.. men han har någon form av Tauretts syndrome.

Hur som helst roligt. I morgon jobbar jag hela dagen. Sen ska jag sitta barnvakt ett par timmar åt min storasyster Dilsa. Länge sen jag träffade min gudson och jag längtar. Efter det blir det fredagsmys hemma. Lugnt med tanke på att jag åker tidigt lördag morgon.

Linda (frugan) är i vanlig ordning i högform och har små hyss och äventyr för sig. Min uppgift i äktenskapet är låta henne flyga högt, men också vara realisten känner jag. Hon är vår lilla firestarter och jag är tråkmånsen.. men vilken perfekt match. Måste bara hitta ett sätt att bortmanövrera det där hästfreaket hon har fått på halsen. ;)



hugs

d

Vissa kan man bara vara med. Inte så viktigt vad man gör ihop. Han är en sån.
Han lugnar mina rastlösa nerver på något märligt vis. Jag är ju en oerhört rastlös person.
Finns inget som heter friktionsfri vardag. Men jag myser av ingenting mer eller mindre när vi ses.
Kräver inte mycket. Så vi sitter där och tittar på OS, äter mat, dricker gott rött och mumlar ihop.

Pratar om sommar och längtar.. som alla andra antar jag gör hemma i sina nästen.
Två helt vanliga individer. Inga konstigheter. Precis som jag vill ha det. Inga konstiga behov eller twister som  dyker upp stup i ett. Bara OS, mys, god mat och framtidsdrömmar.

mmm..


d

.... är som kärlek utan kyssar.

Har ett litet dilemma.. Jag gillar att laga mat. Men verkligen inte utan vitlök. Finns få rätter som klarar sig utan vitlök.
Astrid är en gormand. Hennes pappa är en utsök kock och jag gillar också att laga mat. Inte alls lika bra som hennes pappa, men folk brukar vara nöjda (eller så är dom bara snälla när dom tar mer ;).

Nu är det så att min lilla blondin inte gillar vitlök så mycket. Han är dock väldigt ödmjuk och försöker..
Typ i stilen med att.. ja.. jag blir bättre osv. Men det gör mig mest övertygad om att han genuint ogillar vitlök och gillar mig mer och vill göra mig glad :(

Hur som helst så är det inskolning som gäller. Sicken huvudvärk.. och I-Landsdilemma.. haha..

hugs

d

..asså.. Jag tror att jag har hittat min blå blomma :)

Fast får nog se till att åka till Gotland den här sommaren och ta reda på ifall det verkligen är den.
Googlade den igen och såg några andra bilder på den och det kan vara så att det är just den jag letar så
febrilt efter.

Den här veckan är Astrid hos sin pappa. I helgen så åker vi till Riga med jobbet. Ska bli kul.
Måste nog införskaffa bil snart, trött på allt skräp som måste kastas på vinden och källaren, då jag
inte kan tömma dom kartonger jag har hemma och lägga normala saker på förådsutrymmena.

Organiserad hemma jag? Eh.. nä. Jag är bättre på att jobba och sånt.

d

Jag lägger ner för mycket tid och energi på dålig energi ibland.
Jag hatar folk som ger upp för lätt, men det resulterar ibland i att jag stannat för länge i
situationer som man bara borde släppt och gått vidare.

Svår balansgång det där. Man vill gärna tro..
Trots tydliga signaler på att saker inte är som det ska,
någon liten nagel som alltid sitter i ryggen.
Någon känsla som säger ifrån som man undviker och ignorerar.

Instinkterna är nästan alltid rätt.
När det känns som om något inte stämmer så är det oftast så.
Barn lyssnar på sina instinkter, vi vuxna rationalierar bort dom.

Som ni märker så analyserar jag en del.
Inte så mycket till vardags egentligen men
med jämna mellanrum så kommer det..

Det är väl det som gör mig till en bra kompositör antar jag.
Inget dåligt som i slutänden inte för med sig något bra.
Eller hur ;)


d

Jag såg en fin blå blomma när jag var på Gotland för många år sedan. Jag blev helt förstummad för att den verkligen var så underbart vacker. Jag var där på turne och vi stannade bussen bara för att jag ville plocka en sån blomma. Jag frågade arrangören vad blomman hette och han visste inte.

Men han tog det som sin uppgift att ta reda på vad den hette. Tyvärr fick jag svaret flera timmar sedan att ingen visste och att dom trodde att den hette öblomma för att den var så vanlig. Efter den spelningen den kvällen så hade några av mina fans där på Gotland hört det och plockat mig en stor fin bukett med dessa knallblå blommor.

Vilken fantastisk gest. Min kväll var fulländad. Den hade allt. Nu saknar jag min blå blomma. Den finns på Gotland. Kanske i sommar. En sak dock. Jag känner en Gotlännings som letar febrilt efter den blå blomman. Om han hittar den så vet jag inte vad jag ska säga.. Finns inga om och men och fast å andra sidan då...

I somras var vi på Gröna Lund när min lilla tjej fyllde fem. Hon fick önska vad hon ville göra och det var hennes beslut. Det var en fin solig dag men det kom en liten kort regnskur. Den här bilden är tagen då och jag kommer aldrig glömma den fantastiska tid jag har haft med henne fram till nu.. Från första ögonblicket på BB när jag fick henne i mina armar. Hur hon bara tittade på mig. Hur starkt det ögonblicket var och hur starkt min kärlek för henne bara fortsätter att växa. Utan henne ingenting. Jag tattuerade in hennes initialer runt fotlästen. Min tanke var att jag skulle tattuera in mitt nästa barns initialer efter hennes. Nu är jag 38 och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att få fler barn. Hur som helst så är det precis sån jag är. Helt orädd går jag in i mina närmaste relationer. Jag kan vara skeptisk mot folk jag ogillar eller avvaktande. Dock alltid social och trevlig mot folk som är trevliga mot mig. Men när jag blir kär eller när det gäller min familj och närmaste vänner så har jag inga skygglappar. Det gäller att våga för att kunna vinna i kärlek. Så är det ju. Våga tro.. våga drömma och våga älska.













hugs



d

Jag får massor av virituella alla hjärtans kort på FB. Folk skickar sånt till varandra bar så där och nu redan av någon anledning. Men jag vill bara ha det från någon som verkligen går och tänker på mig mest hela dagarna. Som håller mig varmt om hjärtat. Ni vet, någon som man verkligen betyder något för. Som att säga.. du är det finaste jag vet.
Och ja, det är klart att det kan komma ifrån en vän också. Jag ger gärna bort fina saker till mina nära och mina vänner.

På Söndag den 14 de ska jag ge blommor till min lilla tjej och lite chocklad.. vi ska mumsa och mysa.
Jag vill ha kvaltetstid på alla hjärtans dag. Bara riktig kärlek duger och mys i mängder. Ser fram emot Söndag.

Vi var och spelade bowling för ett tag sen. Lättaste klotet för barn. Vi var tre ;). Skulle bara gå till baren och köpa något att dricka, kommer tillbaka och så sitter dom och han tar av och på henne olika skor för att hitta några som passar.  Nästa gång jag jag har kastat mitt klot och vänder mig till dom, så busar dom.. Hon fnittrar och retas och han skrattar. Sånt värmer en mammas hjärta. Killen vet hur man ska göra ett... med barn.. två.. för att få mamma på rygg.. den saken är säker. Snyggt jobbat.

Den här veckan har det varit mest fokus på jobb och Astrid. Tråkigt att våra bästisar till grannar ska flytta. Vi har blivit så otroligt nära så det kommer att kännas oerhört tomt. Även fast dom inte flyttar långt och allt det där.. men ändå..

hugs
d

Det är ju frammåt vi ska..
Inte bakåt..
Där borta har vi redan varit..
Glöm det..

Jag ska frammåt fast tiden går så fort.
Jag ska dit och stanna till ibland och bara njuta..
Men det är dit vägen går..

Inte bakåt.




Just så!

d

Jag var tydligen trött igår.

Efter att Astrid hade kommit så lagade jag middag till oss. Vi åt, hon lekte ett tag.
Sen när det var klart för sovrutinerna.. Gjorde oss klara. Jag kände det redan innan.
Hon somnade, jag somnade. VID ÅTTA!!!

Hon vaknade till halv fem och hoppades att det var morgon. Sen drack vi lite vatten, gullade och somnade om.
Jag sov lätt till strax efter sju.

Snyggt jobbat va :)

hugs

d

Kings Of Leon – Sex On Fire





d

åtnjuter den som väntat
som känt bojor kring sitt bröst

livet är så förunderligt effektivt ibland
i att vända tvärt
ett blad som tas ifrån din mun

kan vara samma blad som skär
dig tudelad och samman i nästa sekund

Frihet är ett ögonblick
en vision av nya möjligheter
som tidigare varit förslutna
i en återvändsgränd

Om vi väljer, trots allt
den hopplöshet som förtvivlan erbjuder
Förnekar vi friheten i sitt slag
så vänder vi ryggen till
en bättre morgon dag.

jag är och har alltid varit röd
tyvärr är kärleken blå
och vinterns spröda täcke svart i natt

musiken finns alltid innuti
och tystnaden är trygghet
för det som spelas i mina rum
bits och hugger aldrig

vänder aldrig plötsligt
eller gör mig besviken

det finns bara där...
i röda toner

rött.. visst är det vackert?