Jag har ganska fullt upp med Astrid, världens bästa jobb och poker och så klart lilla gubben då också. Och som om detta inte vore nog så ska vi flytta under Semestern. Har tagit en del sköna bilder som jag kommer att lägga ut snart, bara så att ni vet ;-) hugs d

Hörde produktionerna från låtarna som Sarah Dawn Finer har gjort på låtarna som vi skrev. Som vanligt sjunger hon helt omöjligt bra. Fattar inte hur kvinnan är skapt och blir lika överväldigad varje gång jag hör henne. Redan första gången jag hörde för sisådär 10 år sen så blev jag helt förbluffad. Hon körade då bakom en annan svensk artist och ändå kunde man höra att den här tjejen har något alldeles utöver det vanliga. Astrid och jag har haft pick-nick 2 dagar och ätit våra middagar i det gröna. I går bröt vi av och åkte till Gröna Lund.. åt glass och njöt. Karuseller och hon fick bestämma vad vi skulle åka. Min lilla docka var nöjd och jag likaså. Jag berättade för en arbetskollega och vän som inte har barn själv hur fantastiskt det känns att ha barn. Den största kärleken av dom alla. Han sa att om det var hälften så underbart som hans syskonbarn var så var det tillräckligt.. Jag replikerade att.. nej asså.. jag skulle kunna dö för henne, precis när som helst. Sen igår kväll innan min älskade Finken och jag skulle sova så berättade jag om grönan och kom att tänka på när vi stod där utanför elektriska bilarna. Vi satt på några stolar utanför och hörde musiken som spelades ganska högt för ungdomarna. Attraktionen är sponsrad av Power Hit Radio och Astrid diggade med samtidigt som hon åt glass. Och jag gjorde det jag likaså.. att smådigga och äta glass i solen är livskvalite´. När vi satt där så tänkte jag. Om jag dör på fläcken efter det här så är det OK :-) Nästa gång tar jag med mig goa Fink och maximerar glädjen fullständigt. Disco för 3 på grönan för glassätare helt klart, lär det bli. hugs d

I går regnade det kopiöst. Det var så där bittermulet. Kallt och djävligt, med andra ord idealiskt väder för skapande. Jag blev först sugen på att ta fram alla mina målarprylar och måla. Sen åkte gitarren fram istället och jag skrev. Otroligt skönt att ha den ventilen. Att när som helst kunna gå in i mitt eget inre rum och känna mig trygg och harmonisk. Alla borde ha någonting i den vägen i sina liv. Många har det säkert. Men i många intervjuer så har jag fått frågan om hur det känns att kunna skapa och hur det går till. Jag brukar förklara att.. göra musik och skriva för mig är som att sova och äta. Det är ett hantverk som jag har utvecklat sen jag var barn. Men det är också ett inre rum som jag har skapat för mig själv. En plats dit jag återvänder och känner mig hemma i. Och med tanke på mitt ursprung som nomad och Kurd så betyder detta så klart extra mycket för mig. Detta är min inre trygghet oavsett vad som skulle hända. hugs d

Ibland undrar jag ifall det är så att tiden lever sitt eget liv. Det vill säga fyller ett eget syfte och bör beaktas som ett eget begrepp. Saker som har hänt i ett visst stadium fastnar kvar i ditt medvetande längre än vissa andra saker som du då trodde skulle ha större effekt på ditt liv. Kanske fungerar vissa moment som tidsförväravare? Medan andra skeenden är ur fas med tiden? Ibland kämpar man i motvind med allt man gör och ibland så är allt rätt oavsett hur fel man än gör... Hur som helt så skapas minnen varenda dag vi lever. Och hur som helst så påverkar vi utfallet, ibland mer och ibland mindre. Ibland kan man hantera det faktum att man inte har 100 procent kontroll och ju äldre man blir desto lättare är det att acceptera oförutsedda händelser. Just nu händer så mycket som jag själv inte var med och planerade från början. Det mesta är positivt, men det finns också något som jag vänt ut och in på mig själv för att få att funka. Jag släpper kontrollen nu. Det som sker, det sker och får fylla sitt eget syfte, om ödet och tiden vill. Hänger ni med? hugs d

När jag var liten så hade jag drömmar. Drömmar som jag kommer ihåg idag. Många år var dom någonting som jag inte kom ihåg eftersom jag tidigare har haft så fullt upp med att leva i nuet osv. Min nya VD, på mitt nya jobb, Pedro Hansson på Devcode frågade mig vad jag hade för framtidsvisioner och drömmar. Det fick mig att börja fundera. Plötsligt kom jag ihåg hur mycket jag önskade att jag också hade ett sommarhus att springa barfota runt, som barn. Stillheten och närheten till naturen har alltid varit en enorm inspiration för mig. Och som vuxen nu så är det en av mina största förhoppningar att kunna ge mitt barn det som jag själv drömde om som liten tjej. För många av er som läser detta så har det (sommarhus) varit en del av något som alltid funnits tillgängligt för er och jag tycker att det är underbart. För Sverige har helt fantastisk natur. Det är ju somrarna som är det bästa med det här. Men frågan är hur som helst aktuell hela livet antar jag. Vad tycker vi är det bästaste, underbaraste och finastaste?? Mitt barn, kärlek, trygghet, familj, vänner, ett kul jobb (som det jag har nu) och en partner som man vill dela livet med. Sen ett litet sommarhus på det och jag har allt jag som barn kunnat drömma om och som jag än idag strävar efter. Vem kan önska sig mer? hugs d

Jag vet att jag inte är ensam. Jag har en underbar dotter som fyller fem nu i Juli. Jag har en stor, varm fantastisk famn i form av familj. Jag har massor av riktigt nära vänner som älskar mig och alltid vill mig väl. Jag har många i det här landet som jag knappt känner som på grund av min musik känner samhörighet med mig och därför öppnat sina öron och hjärtan för mig. Men ändå denna känsla av Ensamhet. Jag vet i och för sig varför, och jag vet att det går över tids nog men känslan är alltid obehaglig och tomheten känns så dum när man vet att ensamhet har helt andra innebörder för många människor som inte har någon alls. d