Långsamt leder också någonstans...
Jag har lagt i handbromsen privat. Tempo får andra element i mitt liv stå för.
Vilken "aha" upplevelse det har varit att komma fram till detta.
Jag antar att det är en naturlig fas i livet för oss som är högenergiska.
Men oj va skönt det är. Kan inte minnas när jag sist kunde njuta av en lugn stund.
Nu ska jag först ner på stan och göra några ärenden och sen möta upp en vän
på Anglais för en lung och skön kaffe :)
hugs
s
Hej Dilba,
låter super!
Själv cyklade jag ut på Djurgården idag.
Läsa i en värme som gav försmak av sommaren. Lyssna på musik.
Så enastående vackert det är om man bara är.
Att flyta runt och bara vara, beundra skönheten och knotigheten i alla gigantiska träd, som har stått där i hundratals år, sett generationer komma och gå
Alla utslagna blommor. Förälskade par. Fåglar överallt.
Sen en Stockholms ritual, äta på Konserthustrappan i vårsolen.
Sitta på fik och se ungdomar snacka och skratta i 180 km/h som ungdomar alltid kommer att göra.
Titta in hos en mina närmaste vänner. Snurrigt samtal om hur snurrigt allt kan vara. Vart inte ett dugg mindre snurrigt av det men det är i sin ordning.
Sen hem i en regntung kväll. Sova middag. Titta in här och se ett fint inlägg om att du hittat ett lugn du med.
Spännande.
Hoppas det blir en bra vecka. Ta hand om dig själv och dina vänner.
Roberth
Dags för oss att mysa i solen snart, min sköna. Långsamt. Puss!
