I´m sorry?
Sen sken solen och jag kände att sommaren kanske ändå inte var så långt borta.
Sen kom jag hem och skrev lite. Ensam hemma och det är lätt att spela lite piano och bara
gå in i min värld.
Pratade med min syster Dilsa om förlåtande. Att lämna det som var dåligt bakom sig och förlåta.
Hur viktigt det är och att det finns ett stort behov av försoning där ute som många inte klarar av eller vet hur dom ska hantera. Jag trodde jag visste bättre..
Jag pratade med henne på förmiddagen innan jag gick till jobbet.
Sen fick jag min egen beskärda del av det i ett samtal senare som hade med förlåtelse och försoning att göra.
Jag insåg att en viktig ingridiens till försoning ligger i att man uppriktigt känner att den andra personen förstår sitt misstag eller åtminstone vill visa att den förstår hur det har påverkat dig och tvärtom även om den eller du tycker att hennes eller hans agerande var riktigt just då.
Så att du känner att du kan lita på den personen efteråt. Att du ser en klar förändring och inte behöver gå omkring och oroa dig för att samma sak kommer att hända igen.
Vad beträffar förlåtelse så handlar det om självbevarelsedrift. Ingen mår bra av att gå omkring och vara arg eller upprörd i längde. Så förlåtelse är viktigt för livskalitén. I vissa fall tar det oerhört lång tid att komma till förlåtelsefasen. Och i fallet försoning så krävs det två.
Just så..
d
"Vad beträffar förlåtelse så handlar det om självbevarelsedrift. Ingen mår bra av att gå omkring och vara arg eller upprörd i längde. Så förlåtelse är viktigt för livskalitén."
Så sant ,så sant.
Vad du glömmer att nämna är dock att allt inte går att förlåta. Det är en sak att göra någon illa av okunskap,klumpighet eller okänslighet.
Inga problem med att förlåta någon sådan person, men sedan har jag träffat folk som gör andra illa medvetet på grund av svartsjuka, avund eller girighet. Det är möjligt att även detta går att förlåta, men risken är nog stor att de inte ångrar sig utan snart gör om elakheterna.
I dessa fallen är det i mitt tycke fördelaktigt att säga upp bekantskapen och gå vidare.
Slutligen ett personligt exempel på vad du beskriver:
För många år sedan var jag ofta osams med en arbetskamrat, han var lite äldre än mig och jag tyckte hela tiden att han inte litade på min kompetens, allt jag gjorde skulle dubbelkollas och vi grälade i stort sett dagligen.
Efter flera månader av detta så ringde han innan jag skulle till jobbet och sa saker som jag aldrig
trodde en människa skulle yttra till mig.Först blev jag sårad och sedan arg.....riktigt arg.
Väl på jobbet så tog jag med honom till ett enskilt rum och skällde ut honom i över 30 minuter ( jag har nog sammanlagt skällt på 3 pers i mina 40 år på jorden ), och efter detta så bad han upprigtigt om ursäkt (vilket han nog gjort max 3 ggr i sitt liv) ,vilket jag accepterade.
En helg strax efter detta så satt vi över många koppar kaffe och var uppriktigt ärliga mot varandra, vi insåg att så här mycket känslor kommer inte från ingenstans och vi var känslomässigt nog mer än bara arbetskamrater.
Vår relation hade en rejäl dos Far-Son relation och
det som han såg som omtänksamhet, såg jag som inkompetensförklaring.Han var överbeskyddande och jag var misstänksam.När vi båda insett detta så kunde försoningen börja.
Vi jobbar inte längre på samma arbetsplats någon av oss men vi håller fortfarande kontakten och relationen oss emellan som började så illa kommer hålla livet ut, tack vara ärlighet och försoning.
Liten kommentar om vårförälskelse/sommarkärlek.
Visst lånade jag dina ord och gav min vinkel på det hela (klart det baserades på verkligheten.)
Men någon har sagt att plagiat är den högsta formen av smicker, så jag hoppas du känner dig mest smickrad.Tänk på att vi som läser din blog varken har din talang eller sköna personlighet, utan vi får använda oss av de verktyg vi har.
Dessutom så är det inte riktat åt allmänheten, utan bara oss emellan, du kommer inte höra Robyn sjunga om "viskade hemligheter som gåva med kalv som vittne" den närmaste tiden :)
Roberth.. Visst är det fantastiskt att livet inte alltid är som man tror att det ska bli, eller att människor inte bara är komplicerade utan också kan överraska en på det sättet.
Ang dikten.. så är jag oerhört smickrad.. Fantastiskt att man inte är ensam med sina tankar, det är ju ändå det som är poängen med att uttrycka sig. Eller hur?
Tack söta du.
kram
d
