Ibland händer något som jag känner igen. Något som har hänt mig många gånger förut.

Jag drar upp växeln ytterligare. Först står man och ser sig runt.. funderar.. summerar. Sen säger det klick. Något innut i som säger.. nu är det dags...
Böjer knäna, tar sats och hoppar så högt man bara kan. Det är lite som att flyga.

Jag älskar den här känslan. Inget kan stoppa mig. Sen landar man någon annanstans och ser sig om.
Lite som.. oj vad har vi här då? Jag älskar att upptäcka nytt, eller på nytt. Det får mig att känna mig ny.
Det får mig att älska allt jag har nära mig ännu mer. Därför att dom och det bekräftar min historia och det som alltid står kvar oavsett vad som händer och sker.

Blev det flummigt och luddigt eller känner ni igen er?

hugs

d