Sorg..

Vissa dagar är bara tunga. Det kan hjälpa till att det är den tiden på månaden då allt känns tyngre oavsett.

Idag har solen varit framme. Jag tog med Astrid ner på stan för en fika med ett skönt litet gäng. En fika som kunde och under andra omständigheter hade varit hur mysigt som helst. Men det låg ett molntäcke över hela situationen.
Någon som gjorde det svårt att njuta av stunden. Bitvis glömde jag bort omtständigheterna och faktiskt hade det mysigt. Men det oundvikliga skulle komma oavstett. Så när det var dags att säga hejdå och gå åt var sitt håll ville jag bara springa där ifrån. Jag hatar avsked i alla dess former och detta kändes som den värsta sorten.

Nu känner jag mig som Skalman. Dags att krypa in i skalet och blunda hårt tills allt är över. Gå i ide.. och kanske vågar man titta fram igen någon annan solig dag?

Ikväll är vi hemma. Vi var bortbjudna på middag och mys framför Festivalen. Men jag orkar inte. Utan stannar hemma coh städar och tar hand om oss. Nästa vecka är Astrid hos sin pappa, då kan jag i lugn och ro stanna upp och tänka efter.

d

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag lider med dig men du måste tro på det du ser och det han visar. Låt inte grubblet ta över den vackra sköna känslan. Gå ut D och insupa alla solvitaminer, plock fram den där känslan du hade nyss när du var lycklig. Det kommer snart en annan tid det vet du...

2010-03-14 @ 10:57:37
Postat av: dilba

Söt du är.. Tack.



2010-03-14 @ 11:08:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0