Tomma ord.

När jag var barn så trodde jag på ALLT som vuxna sa till mig. Dom visste liksom allt på något sätt.
Så om det var något man undrade så kunde man hugga tag i vliken person som helst som verkade vuxen.
Det gick bra, man fick sitt svar och godtog detta. Sen justerade man sin verklighetsuppfattning efter detta. Som en klocka skulle vi kunna säga. Någon sa att klockan är två. Jamen då så. Hm.. vad ska jag hitta på till kl tre? Det var en härlig känsla. En enkelhet som jag tror få vuxna upplever senare.

Besvikelserna var otaliga när man sen kom i tonåren och fattade att vuxna många gånger hade noll koll. Skillnaden var bara den att dom inte alls hade samma ödmjuka inställning till andras kunnande och sitt eget okunnande som man själv hade som barn. Utan i stället ljög dom ofta för att tjäna sina egna syften.

Idag vet jag att vuxna ljuger, ofast är det för att dom känner sig trängda eller är konflikträdda. Jag förstår varför människor ljuger men jag har lika svårt att acceptera det idag som när jag var barn. Varför? Jo därför att jag känner mig lurad och bestulen på en stor del av den tillit som jag investerade i den personen.

Självfallet har jag ljugit själv, inget jag är stolt över och jag lägger ner stor energi i att inte ljuga om känslor, sånt som andra navigerar efter för att kunna lära känna mig eller för att kunna känna sig trygga i att dom känner mig. Men också för att jag tycker att det är min rättighet att få känna som jag vill oavsett det är uppskattat eller inte.

Sen har vi tomma ord. När människor säger saker som inte betyder någonting. Som ska ge dom en trovärdighet men som ändå sen inte matchar vad dom gör. En trovärdighet som låter dom åtnjuta uppskattning och kärlek från andra, men som när det väl kommer till kritan inte kan eller vill stå upp för. Då betydde det dom sa tidigare ingenting.

Att det händer människor ibland för att dom ändrat sig, kanske efter lång tid eller när någonting drastiskt har hänt, tror jag att dom flesta tycker är ok. Men jag tror att ni vet vad jag menar när jag säger att det oftast går att se ganska snabbt när folk sätter det i system eller använder detta så att det till slut blir som ett karaktärsdrag.

Nåväl. Ingen är perfekt. Knappast jag heller. Jag har mina dåliga sidor jag med. Men detta jag besrkiver. Lögner och Tomma Ord.. är sånt jag verkligen inte klarar av hos andra.

Det finns några personer i mitt liv som alltid har hållit sitt ord mot mig. Det är personer som för alltid har mitt hjärta oavsett vad. Folk som bestitter ett känslomässigt civilkurage jag beundrar och vill efterlikna. En av dom är Astrids pappa Kristofer. En annan är min plastmorfar Eije Ahlgren, som tyvärr dog i cancer för drygt ett år sedan. Det finns fler sånna hjältar i mitt liv och har funnits. Fanns även genom min barndom och dom var som ljuslyktor då och bokmärken i dagboken om mitt liv idag.

Tack älskade ni för att ni finns..


d

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0