Mitt i framtiden..
Jag tillhör den kategorin av människor som hemskt gärna ville få bekräftat vilket kön det var på mitt barn innan.
En väldigt nyfiken person och därför har jag svårt för när folk ska berätta för mig att det kommer att bli en överraskning. Om man ska överraska mig med något trevligt, säg det för guds skull inte innan.
Men när det kommer till frågan, vart är du om fem år eller tio år, så har jag ingen aning.
Om du får önska då, har vissa frågat mig och det är samma där. Ingen aning. Faktum är att jag inte heller vill veta.
Jag tycker att livet överträffat alla mina så kallade förväntningar som jag hade som barn "so far". Både positivt och negativt. Det var mer fantastiskt och det var jobbigare också.
Med andra ord så står jag mitt i framtiden nu. Dom där tio åren gick. Fler där till. Så vad har hänt sedan sist jag skrev här? Ganska mycket. En mycket positiv sak är att jag har slutat spela poker.
Dom två senaste åren så har jag inte tyckt att det har varit kul alls oavsett om jag har vunnit eller förlorat och jag har varit negativ, lätt irriterad på människor som jag har spelat mot. Jag blev på något sätt blasé. Slutade bry mig på ett farligt sätt. Ändå har jag låtit det ta mycket av min viktiga tid. Förr om åren om man har haft "downswings" så har jag krigat mig igenom dom. Men jag vill inte längre. Mot slutet så mådde jag bara dåligt av det och samma dag som jag tog beslutet så var det som att ta bort en ryggsäck på 50 kg. Inget krigande mer, inget jagande. Inget, att vara moraliskt i konflikt med sig själv mer om vad det innebär att vinna och förlora. Och framför allt inte bara flyta med i något som inte är kul längre och bara får en att må dåligt.
Att ta beslutet och genomföra det själv.
Nu är jag gladare igen, har massor av tid helt plötsligt till att terrorisera mina vänner. Planera, bara ta det lugnt och njuta av det också när jag är ledig ibland. Det känns som att jag har vunnit "big time" på mitt beslut. Jag har fått kontrollen tillbaka på det viktigaste, tiden. Tid som aldrig kommer tillbaka igen. Livet.
Då kommer givetvis nya saker upp i huvudet, när man har mer tid. Tänk om jag skulle gå och lära mig sjunga opera? Det vore en teknisk utmaning. Tänk om man skulle boka en resa någonstans? Astrid vill åka till Paris och jag får tankar om hur jag ska överraska henne med en romantisk mamma-dotter resa till Paris i vår.
Mycket har hänt sedan sist. Hoppas ni har det super där ute :)
hugs
dilba
Hon är ruli den där..
Vi ska flytta, Astrid och jag. VI har länge varit på väg. Men innan har hon inte varit riktigt redo för det, nu vill hon gärna flytta och jag skulle må bra av att få en ny fräsch start jag också.
I och med detta så sålde vi och nu tittar vi jag på nya bostadrätter.
I går kväll fick jag ett meddelande på mobilen från Astrid, som är hos sin pappa den här veckan.
Hon skriver ett gatunamn med utropstecken och infogar ett objektsbild på lyan.
Hon vill bo där säger hon. Jag tar det lite skämtsamt först och tänkte att hennes pappa hade ett finger med i spelet. I morse kom en påminnelse från henne gällande objektet. Jag skrattade och ringde hennes pappa som inte hade någon aning om vad det handlade om.
Hon har med andra ord sökt lägenheter själv online och hittat den här.
När jag gick in och kikade så såg det helt ärligt superfint ut. Område fint, check, huset på utsidan fint, check, interiör superfint, check, uteplats och terass på ovanvåningen nice, check!!!
Så jag hörde av mig till mäklaren och på måndag åker vi dit och tittar ihop. Men allvarligt, min dotter är NIO år!!
Jag har suttet i flera dagar och nätter ohc letat lägenhet och sen skickar hon den till mig. Här mamma, varsego!
Visst vore det coolt ifall vi gillar den och köper den. Då är det hon som har hittat den.
:)
Gillart.
hugs
dilba
Att älska och bli älskad..
Att våga älska och bli älskad är en av livets svåraste uppgifter. Att bli förälskad är en enkel sak. Ett varmt hjärta kan bli lite förälskad varje dag i allt möjligt. En personlighet, en vy, ett ögonblick en gata, en soldnedgång, ett leende.
Men att älska på riktigt, på djupet med allt vad det innebär. Att klara av att älska sig igenom förälskelser som tar sig igenom rosa moln in i ett vardagsljus kräver och frestar på. Sen förlåtelse, förlåtandet av besvikelser, förväntingar som inte matchade sanningen. Sidor hos den andra som man inte såg i början. Förmågan att kunna ta sig vidare handlar mycket om att våga förlåta sig själv i många anvseenden. Men det är svårt.
När man väl har lärt sig att acceptera sina egna brister, ska man kunna älska sig själv med dom, och sedan kunna ta sig igenom och göra det samma med den partner man sedan väljer.
Vissa tänker och analyserar inte så mycket som jag gör. Kanske klarar dom sånt bättre just därför. Jag vet inte om det är en svaghet eller tillgång. Förmodligen båda och oftast är det så. Det är nästan aldrig bara ett svar man ska klura ut, det är flera olika svar som i kombination kräver tid och energi. Sedan jag var barn har jag tänkt och analyserat och sen skrivit, musik och texter. Mycket, massor. Det har gjort mycket för min egen personliga utveckling.
Men som dom säger, man förälskar sig i motsatsen. Och i mitt fall har det oftast varit så. Det är svår matte.
Enligt våra kurdiska traditioner sätter vi kärleken högst. Inget är större än kärleken. Vi älskar med hela våra väsen. Hur svår den än är, tror vi på den. Vi har många gamla och nya passionerade historier som går från mun till mun och unga älsande par som inte fått gifta sig med varandra, som har rymt och orsakat stora släktfejder, liv och blod som spillts på grund av den stora kärleken.
Inget är gudomligare än kärleken. Min mormor och morfar var passionerat förälskade hela livet. Hon var en temperamentfull liten kvinna med mycket känslor i omlopp. Med hennes hennafärgade röda hår och händer.. så minns jag henne. Jag minns hur hon grät av glädje när vi kom till byn på semester när jag var liten, Hon tackade Allah för att han hade fört hennes barn tillbaka till henne. Hon kramade kromen på framsidan av bussen och grät.. hon var lycklig. Lika passionerat förbarmade hon samma buss sen, och Allah när vi skulle åka. Hon svor som en borstspindel. Jag minns att hon ibland så svor så fula harranger att min morfar blev högröd och fnissande lämnade rummet. Världens starkaste kvinna i mina ögon. Han var lugnet, tryggheten, värmen. .
Min mamma sa något klokt till mig gällande dom och deras förhållande för några år sedan.
Hon sa att i ett förhålande så ska det vara två personer som tillför bra saker till förhållandet. Inte bara en. Man ska vara två om uppvaktningen. Supporta varandra genom svåra tider.
Men i vårt samhälle där var man är sig själv närmast krävs det en gemensam tro och övertygelse. Vi flyr så lätt. Springer åt var sitt håll när det går trögt eller inte passar. Vi tänker att det inte funkar ganska snabbt och tror att det finns någon som är mer ämnade för oss. Tro fattas oss.
Själv är jag kluven, jag har min kurdiska bakgrund, värderingar som jag fått där ifrån. Och jag är också Svensk. Lever i ett flyktigt klimat. Ibland känner jag mig som en alien med min passionerade inställning till kärleken. Jag framstår som intensiv och "för mycket av allt". Jag försöker tona ner, men det klär mig illa. En kostym som jag har svårt att fylla. Innerst inne så vill jag ju tro, och känna att någon annan tror lika mycket som jag själv.
Varför skriver jag detta? Jo för att jag innerst inne tror att jag inte är ensam om dessa känslor. Kanske är ni fler där ute som känner som jag gör.
Kärleken är svår men den är störst, större än allt annat.
dilba
Men att älska på riktigt, på djupet med allt vad det innebär. Att klara av att älska sig igenom förälskelser som tar sig igenom rosa moln in i ett vardagsljus kräver och frestar på. Sen förlåtelse, förlåtandet av besvikelser, förväntingar som inte matchade sanningen. Sidor hos den andra som man inte såg i början. Förmågan att kunna ta sig vidare handlar mycket om att våga förlåta sig själv i många anvseenden. Men det är svårt.
När man väl har lärt sig att acceptera sina egna brister, ska man kunna älska sig själv med dom, och sedan kunna ta sig igenom och göra det samma med den partner man sedan väljer.
Vissa tänker och analyserar inte så mycket som jag gör. Kanske klarar dom sånt bättre just därför. Jag vet inte om det är en svaghet eller tillgång. Förmodligen båda och oftast är det så. Det är nästan aldrig bara ett svar man ska klura ut, det är flera olika svar som i kombination kräver tid och energi. Sedan jag var barn har jag tänkt och analyserat och sen skrivit, musik och texter. Mycket, massor. Det har gjort mycket för min egen personliga utveckling.
Men som dom säger, man förälskar sig i motsatsen. Och i mitt fall har det oftast varit så. Det är svår matte.
Enligt våra kurdiska traditioner sätter vi kärleken högst. Inget är större än kärleken. Vi älskar med hela våra väsen. Hur svår den än är, tror vi på den. Vi har många gamla och nya passionerade historier som går från mun till mun och unga älsande par som inte fått gifta sig med varandra, som har rymt och orsakat stora släktfejder, liv och blod som spillts på grund av den stora kärleken.
Inget är gudomligare än kärleken. Min mormor och morfar var passionerat förälskade hela livet. Hon var en temperamentfull liten kvinna med mycket känslor i omlopp. Med hennes hennafärgade röda hår och händer.. så minns jag henne. Jag minns hur hon grät av glädje när vi kom till byn på semester när jag var liten, Hon tackade Allah för att han hade fört hennes barn tillbaka till henne. Hon kramade kromen på framsidan av bussen och grät.. hon var lycklig. Lika passionerat förbarmade hon samma buss sen, och Allah när vi skulle åka. Hon svor som en borstspindel. Jag minns att hon ibland så svor så fula harranger att min morfar blev högröd och fnissande lämnade rummet. Världens starkaste kvinna i mina ögon. Han var lugnet, tryggheten, värmen. .
Min mamma sa något klokt till mig gällande dom och deras förhållande för några år sedan.
Hon sa att i ett förhålande så ska det vara två personer som tillför bra saker till förhållandet. Inte bara en. Man ska vara två om uppvaktningen. Supporta varandra genom svåra tider.
Men i vårt samhälle där var man är sig själv närmast krävs det en gemensam tro och övertygelse. Vi flyr så lätt. Springer åt var sitt håll när det går trögt eller inte passar. Vi tänker att det inte funkar ganska snabbt och tror att det finns någon som är mer ämnade för oss. Tro fattas oss.
Själv är jag kluven, jag har min kurdiska bakgrund, värderingar som jag fått där ifrån. Och jag är också Svensk. Lever i ett flyktigt klimat. Ibland känner jag mig som en alien med min passionerade inställning till kärleken. Jag framstår som intensiv och "för mycket av allt". Jag försöker tona ner, men det klär mig illa. En kostym som jag har svårt att fylla. Innerst inne så vill jag ju tro, och känna att någon annan tror lika mycket som jag själv.
Varför skriver jag detta? Jo för att jag innerst inne tror att jag inte är ensam om dessa känslor. Kanske är ni fler där ute som känner som jag gör.
Kärleken är svår men den är störst, större än allt annat.
dilba
Ibland händer det...
För det mesta så försöker jag att inte hänga upp mig på folk som lever för att förtala och skriva skit om en baserat på skvaller eller sånt. Efter 18 år som offentlig person så är jag ganska van.
Dom flesta ger upp efter ett tag även om det som är skrivet finns kvar på internet långt efter. Jag tror ju att det är tydligt för alla normala människor att se att det inte är sunt eller normalt att lägga ner så mycket tid och energi på människor dom inte alls känner om det genererar en massa negativ energi.
I det sista fallet så var det en kvinna som är gift med en pokerspelare som jag tidigare hade på min FB vänlista. Då jag har ganska många FB vänner så hade jag överhuvudtaget inte reflekterat över henne. Men sen hörde en vän av sig till mig och frågade om jag kände henne och vad hon hade emot mig.
Jag såg då ett blogginlägg som hon hade skrivit som var skrivet i en nedsättande ton, men i grunden så skrev hon att hon främst nedsättande om mitt framträdande i Mello. Det hon skriver gällande mitt framträdande är ju en åsikt som hon har full rätt till att ha, och något som inte stör mig. Där emot så kände jag att jag inte ville ha henne kvar bland mina FB vänner eftersom det kändes konstigt på grund av den nedsättande tonen i inlägget.
Så jag tog bort henne. Då blev hon förbannad och skrev ytterligare ett inlägg som var om möjligt ännu tramsigare och omognare än det första om att jag skulle ha tagit så illa vid mig av hennes åsikt gällande Mello. Varför skulle jag bry mig om vad hon tycker om min musik eller mina framträdande?
Efter det så har det regnat blogginlägg fulla med sakfel, påståenden baserade på skvaller. Väldigt nedsättande rubriker och förtal. När jag bloggade på samma ställe som hennes man bloggar skrev jag själv vad jag tyckte om blogginlägg som hon skrev och han skrev. Jag vet att jag reagerade starkt på ett inlägg hon skrev där hon skrev att hon skämdes för att vara kvinna eftersom hon hatar kvinnor. Hon har kallt kvinnor för horor, golddiggers och hon hatar feminister. Jag svarade dessa inlägg då jag är feminist och tycker att det är helt sjukt att kalla kvinnor så.
Det uppfattades som att jag, som han uttrycker det, attackerar honom och hans familj. Inlägget finns där att läsa för alla som vill och jag tycker att det är väldigt sakligt. Det grundar sig på skrivna ord av henne själv inget annat.
Nu har han spårat ur fullständigt och det är heller inte första gången han gör så mot mig. Inte mot andra heller. Han kallar mig lösaktig och en massa andra saker. Detta ska enligt honom vara sakligt för att mitt ex Martin skrev en roman för runt tio år sedan. Nej igen självbiografi, en roman. Sen skäller han ut alla som ifrågasätter det han skriver och hotar med mer lögner och personangrepp och förtal.
Jag har beslutat mig för att polisanmäla saken då jag tycker att det är viktigt att säga ifrån och för det faktum att det är olagligt att hålla på så. Han är också tidigare dömd för misshandel så det finns all anledning till att ta honom på allvar på ett sätt.
Våra barn finns ute på internet och den tonen bör justeras.
Vi har givetvis en åsiktsfrihet i vårt land. Vi lever i en demokrati, tack och lov. Om hon eller han inte gillar min musik eller sånt jag själv har skrivit så är det fritt fram att uttrycka det. Men att kalla mig saker, nedsättande namn etc är inte bara omoget utan också ett kvitto på oförmögna dom är att kunna sätta sig in i hur andra människor känner och skulle kunna uppleva detta.
Dom flesta har ett sunt förnuft och förstår att det handlar om människor med extremt låg självkänsla som livnär sig på att skriva skit om andra. Genom att trycka ner andra så skall dom på så sätt förhöja sig själva i ögonen på omgivningen.
Jag har medvetet inte publicerat deras namn här därför att det är ju precis det dom vill, få uppmärksamhet och fler klick.
Förutom det där så har jag också fått se hur mycket fina människor det finns där ute som står upp för andra. Som säger ifrån och som inte accepterar att folk håller på hur som helst.
Civilkurage!
kramar till er..
dilba
Dom flesta ger upp efter ett tag även om det som är skrivet finns kvar på internet långt efter. Jag tror ju att det är tydligt för alla normala människor att se att det inte är sunt eller normalt att lägga ner så mycket tid och energi på människor dom inte alls känner om det genererar en massa negativ energi.
I det sista fallet så var det en kvinna som är gift med en pokerspelare som jag tidigare hade på min FB vänlista. Då jag har ganska många FB vänner så hade jag överhuvudtaget inte reflekterat över henne. Men sen hörde en vän av sig till mig och frågade om jag kände henne och vad hon hade emot mig.
Jag såg då ett blogginlägg som hon hade skrivit som var skrivet i en nedsättande ton, men i grunden så skrev hon att hon främst nedsättande om mitt framträdande i Mello. Det hon skriver gällande mitt framträdande är ju en åsikt som hon har full rätt till att ha, och något som inte stör mig. Där emot så kände jag att jag inte ville ha henne kvar bland mina FB vänner eftersom det kändes konstigt på grund av den nedsättande tonen i inlägget.
Så jag tog bort henne. Då blev hon förbannad och skrev ytterligare ett inlägg som var om möjligt ännu tramsigare och omognare än det första om att jag skulle ha tagit så illa vid mig av hennes åsikt gällande Mello. Varför skulle jag bry mig om vad hon tycker om min musik eller mina framträdande?
Efter det så har det regnat blogginlägg fulla med sakfel, påståenden baserade på skvaller. Väldigt nedsättande rubriker och förtal. När jag bloggade på samma ställe som hennes man bloggar skrev jag själv vad jag tyckte om blogginlägg som hon skrev och han skrev. Jag vet att jag reagerade starkt på ett inlägg hon skrev där hon skrev att hon skämdes för att vara kvinna eftersom hon hatar kvinnor. Hon har kallt kvinnor för horor, golddiggers och hon hatar feminister. Jag svarade dessa inlägg då jag är feminist och tycker att det är helt sjukt att kalla kvinnor så.
Det uppfattades som att jag, som han uttrycker det, attackerar honom och hans familj. Inlägget finns där att läsa för alla som vill och jag tycker att det är väldigt sakligt. Det grundar sig på skrivna ord av henne själv inget annat.
Nu har han spårat ur fullständigt och det är heller inte första gången han gör så mot mig. Inte mot andra heller. Han kallar mig lösaktig och en massa andra saker. Detta ska enligt honom vara sakligt för att mitt ex Martin skrev en roman för runt tio år sedan. Nej igen självbiografi, en roman. Sen skäller han ut alla som ifrågasätter det han skriver och hotar med mer lögner och personangrepp och förtal.
Jag har beslutat mig för att polisanmäla saken då jag tycker att det är viktigt att säga ifrån och för det faktum att det är olagligt att hålla på så. Han är också tidigare dömd för misshandel så det finns all anledning till att ta honom på allvar på ett sätt.
Våra barn finns ute på internet och den tonen bör justeras.
Vi har givetvis en åsiktsfrihet i vårt land. Vi lever i en demokrati, tack och lov. Om hon eller han inte gillar min musik eller sånt jag själv har skrivit så är det fritt fram att uttrycka det. Men att kalla mig saker, nedsättande namn etc är inte bara omoget utan också ett kvitto på oförmögna dom är att kunna sätta sig in i hur andra människor känner och skulle kunna uppleva detta.
Dom flesta har ett sunt förnuft och förstår att det handlar om människor med extremt låg självkänsla som livnär sig på att skriva skit om andra. Genom att trycka ner andra så skall dom på så sätt förhöja sig själva i ögonen på omgivningen.
Jag har medvetet inte publicerat deras namn här därför att det är ju precis det dom vill, få uppmärksamhet och fler klick.
Förutom det där så har jag också fått se hur mycket fina människor det finns där ute som står upp för andra. Som säger ifrån och som inte accepterar att folk håller på hur som helst.
Civilkurage!
kramar till er..
dilba
Ja jo.. det var ett tag sen sist kan man påstå.
Jodå, jag var på Styrsö, det var otroligt vackert. Känns som att man är i Italien. Kristallfärgat vatten.. skaldjuren.. solen.. Denna lilla ö har knappt några bilar som kör runt, så folk drar runt i golfbilar, ja du hörde rätt, golfbilar.
Tog med mig Astrid dit, vi fiskade krabbor, träffade helt underbara människor och ville inte åka hem, någon av oss faktiskt.
- Mamma jag vill inte åka hem än.
- Nej inte jag heller älskling, men din pappa har längtat efter dig och ni ska åka till Borstahusen med farmor tillsammans och ha det fantastiskt.
Sen åkte hon dit och jag återgick till arbete. Lite knas då alla andra var på semester, men man hittar liksom saker att göra så gott det går i alla fall. Lite det som hör till min roll att kunna på ett sätt.
Sen kom hösten och om jag ska vara ärlig så hade jag längat i smyg, inget man vågade säga högt så där, men som jag tänkte lite för mig själv ibland. Undrat. Blir det ett svampår i år tänkas? Och nog blev det det, jag har bara hunnit vara ute 2 ggr och jag hade väl hoppats på mer. Massor av Karljohan till exempel eller finluden stensopp som dom också heter. Inte så mycket Kalle Jay än.
Jag har givetvis tagit massor av bilder också och så fort jag får lite tid över så ska jag lägga ut en del här också för att dela allt det där vackra jag har sett och upplevt.
Hur har ni haft det? Fantastiskt hoppas jag.
kramkalas
dilba
Värsta buzzy!
Vackra Köpenhamn förra veckan.. Träffa alla nya arbetskamrater. Sköna "laid back" kollegor och Danskar.
Dom är opretantiösa och jordnära.
Flög hem Fredag för att vara giga på Hotellets 10 års jubileum och vara med på Astrids fest. Hon fyller egentligen i Juli men hon ville fira med sina kompisar som alltid annars är antingen på landet eller semester någonstans när hon egentligen fyller år.
Hon var gladast och hade jättekul och sen spelade jag på Hotellet och det var supermys det också.
Hotellet har fantastisk personal, service, mat och atmosfär är helt fantastiskt bra.
Hur har ni det i sommarvärmen?
hugs
dilba
Fredagsmys.
Skönt att promenera överallt just nu. Jag får ordentligt med motion och går säkert en mil om dagen.
Det konstiga med det är att man plötsligt tycker att sånt man annars tycker är ett längre avstånd blir kortare.
I dag hade jag ett lunchmöte angående ett gig den 8de Juni, jag återkommer mer om det senare.
Innan det en kort stund hos frissan. Ikväll blir det lugnt med Astrid, spahetti och köttfärsås på menyn och sen Fredagsmys. När hon somnar kollar jag säkert någon bra film.
hugs
dilba
Älskar...
... älskar inte...
Det finns fler prästkragar på ängen?
Nej det gör det faktiskt inte längre.
Jag har plockat vartenda en av dom bara för hans skull och hela
ängen ser ut som ett stort snötäcke av vita blomblad som
ibland far runt och vänder som en kappa för vinden..
Kanske är det guds straff för att jag plockade dom allihopa
och inte ville nöja mig med "älskar inte" från den första, andra och tredje blomman.
Kanske skapade gud alla blommor lika på just den här ängen
av någon anledning? Vill inte himmlen och jag samma saker?
Kanske gömmer sig någon liten prästkrage kvar under alla jag har plockat
men just nu är alla blad summan av "älskar inte"
och det börjar bli mörkt och kyligt.
Några blåklockor sticker stolta upp och ser yrvakna
och triunferande ut i sina bladlösa skapelser. Ett vackert hån.
Nedanför ligger förödelsen som ett spår av ett totalt misslyckande.
Det blå lyser så vackert mot det vita,
Fridlysta och fulländade nickar dom godnatt
till flickan som nu hatar alla världens prästkragar..
Det finns fler prästkragar på ängen?
Nej det gör det faktiskt inte längre.
Jag har plockat vartenda en av dom bara för hans skull och hela
ängen ser ut som ett stort snötäcke av vita blomblad som
ibland far runt och vänder som en kappa för vinden..
Kanske är det guds straff för att jag plockade dom allihopa
och inte ville nöja mig med "älskar inte" från den första, andra och tredje blomman.
Kanske skapade gud alla blommor lika på just den här ängen
av någon anledning? Vill inte himmlen och jag samma saker?
Kanske gömmer sig någon liten prästkrage kvar under alla jag har plockat
men just nu är alla blad summan av "älskar inte"
och det börjar bli mörkt och kyligt.
Några blåklockor sticker stolta upp och ser yrvakna
och triunferande ut i sina bladlösa skapelser. Ett vackert hån.
Nedanför ligger förödelsen som ett spår av ett totalt misslyckande.
Det blå lyser så vackert mot det vita,
Fridlysta och fulländade nickar dom godnatt
till flickan som nu hatar alla världens prästkragar..
hugs
dilba
dilba
Ibland..
Känner jag mig tom, ensamhet är tråkigt även om den är fantastisk trygg och pålitlig. Jag älskar mitt liv på många sätt. Astrid fyller mitt liv med så mycket kärlek. Konsten, mina egna inre samtal och uttrycksformer är konstant i rörelse. En betraktelse av livet som gör att man kan ta allt i sin egen takt. Ibland dubbelt så fort som alla andra och ibland skära ner till halva farten.
Jag älskar att ta bilder. Har köpt en massa fantastiska fotoappar som jag gillar att pyssla med. Jag har blivit bortskämt med inte bara en bästa vän, jag har många fantastiska och mycket nära vänner som jag har kännt i över tio år och vissa mer.. Vänner som på riktigt känner mig och tycker om mig för den jag är och jag dom.
Här om kvällen var en av mina bästa killkompisar Sam över på middag. Vi har inte setts kontinuerligt dom senaste fyra.. fem åren och han såg Astrid sist när hon var fyra. Nu är hon nio och han ville gärna träffa henne också.
Jag lagade middag och sen spelade vi BG och drack kaffe. Roligt som vi alltid har när vi ses. Vi skrattar ihop och har samma humor. Han är en fin vän.
I går tränade jag med Richard Seifert, som säkert är Sveriges i särklass bästa personliga tränare.
Han och hans fina sambo ska skaffa hundvalp och jag tänker på hur det är Astrids högsta dröm. Men hennes pappa är allergisk och jag har inte tid att ensam ta hand om en liten vovve.
I dag har jag träningsvärk men tycker att det faktiskt är ganska trivsamt eftersom det känns väldigt skönt att återfå kontrollen på min kropp. Jag tränar inte för att se bra ut i bikini, jag tränar för att kunna känna att kropp och själ sitter ihop. Att jag har kontroll på musklerna och kan spänna dom om det behövs utan att få ont i ryggen eller så, som jag har fått ibland.
Nu bilder..
Sam, eller SammaLika som Astrid och jag kallade honom när hon var liten.
Den där ska jag åka på Grönan någon kväll när jag inte har Astrid, nästa vecka kanske :D.
hugs
dilba
Den blomstertid nu koooooommeeeer...
Jag minns när jag var liten och det blev läge att sjunga i kör i skolan. Jag bara älskade det. Det var ju inte som att man drog slutsatsen att det kanske var något man kunde pyssla med när man blev stur. Men jag kommer ihåg hur uppfylld jag blev av att lägga stämmor och sjunga ihop med andra.
Under min vuxna tid så får jag fortfarande samma känsla. Samma lyckorus, samma gemensamhetskänsla och harmoni av alla harmonier.
hugs
dilba
Sol i sinnet och på himlen..
Solen tar över. Allt händer på en gång och samtidigt just nu. Det gäller att hänga med i svängarna och hålla reda på allt som måste göras och fås gjort i tid. Jag har ju som vanligt sjukt många järn i elden samtidigt och jag misstänker att jag landar där för att jag faktiskt trivs i ett ganska hektiskt tempo och för att jag är bra på att klara av just den typen av situationer.
Astrid fyller år den 21 Juli, varje år så har det varit svårt att få tag i hennes jämngamla vänner till kalaset eftersom i stort sett alla alltid varit bortresta till landet eller på andra semesterorter världen över.
Hon är van vid att det är mest vuxna på hennes kalas. Vi har firat med tårta eller grilla i Hagaparken, eller Gröna Lund efter en härlig lunch. I år lovade vi henne att hon skulle få ha en födelsedagsfest innan sommarlovet sparkar igång. Det vill säga en månad för tidigt.
Problemet för min del är ju att jag är bortrest då, till Köpenhamn så det resluterar i att jag måste avbryta min arbetsresa som har en längd på två veckor, ta flyget hem på Fredagkvällen, fira henne på Lördagen och genomföra ett gig samma kväll, och sen åka tillbaka till Köpenhamn på Söndagen. Lite så där är det. Kaoz med andra ord.
Men det är väl lyxproblem gissar jag. Det finns folk som är arbetslösa eller inte kan välja av andra anledningar.
Helgen som gick var mysig. Den var anorlunda. Något oväntat hände och jag känner att jag inte riktigt har full kontroll på läget, det är inte som vanligt. Från att ha varit en person som inte har några som helst problem med förändring till en person som stretar emot. Har jag mognat eller vad är det frågan om? Vore inte en dag för tidigt i så fall.
hugs
dilba
Lite mycket om ingenting.. typ.
Jag har märkt att dom har gjort om här lite, eller ursäkta mig, jättemycket rent funktionelle på blogg.se
Det gör i och för sig att det kanske tar några inlägg innan jag kommer på hur jag ska bifoga sköna bilder som jag har tagit. Enorm TILT.
Spelade Fredagsturren på Krukan för nöjes skull igår. Jag hann spela, typ två händer eller nåt.
Slog upp med 89 suit som för övrigt är en av mina absoluta favorithänder.
Syn bakom på knappen, omslag lilla blind. Då min hand är en sån hand jag gärna vill ha fler spelare med i så synade jag bara och knappen gjorde likaså. Dessutom så vill jag givetvis inte behöva råka ut för ett omslag igen, även om det var en djup turnering och vi började med ett stackdjup på 20k.
900 kostade det pre.
Jag floppar nuts direkt. 7JT, regnbåge. Eftersom den är precis allt man kan önska sig och mer därtill så vill jag försöka få in så mycket marker i stacken som det går. Någon lär ju ha träffat och dessutom så blixt-checkar small blind vilket får mig att tro att han kommer att check-raisa knappen som ser heltaggad ut. Så jag checkar bakom och mycket riktigt. Hon bettar. Han slår om, och jag tänker att det vore mycket trevligt om hon slår om igen så jag kallsynar bakom. Hon ställer in blixt. Tilt att han foldar, men så gick det till. Jag synar och hon visar upp set i sjuor. Det är typ en av dom få händer som jag verkligen inte vill se då parad bräda är så dödlig. Hon hade tur och jag hade det inte. En tia direkt på turn och så var dramatiken över. Jamenvisst. Det bästa är ändå hennes kommentar vid show-down. Nämen OJ, jag trodde aldrig du hade stege, det tänkte jag inte alls på.
Jag tänker tyst för mig själv (nämen stumperumpan det förväntade jag mig inte heller och spelade därför som jag gjorde), är det någon som har en goodie-bag att ge henne btw?
Jag svarade dock.
- Nej, jag vet och det var ju precis det som var meningen...
I övrigt kollade jag på en riktigt rubbad film i dag. My name is Dina. Duktiga skådespelare, brutala sexscener och totalskruvad handling på ett mycket underhållande sätt. Rekommenderas om ni känner er i mental balans annars hoppa 4 Fuck Sake.
hugs
dilba
På tredje dagen blev hon blond och sen varde det ljuslykta och oj så skoj hela dagen och hela natten, fifan.
Long time no see..
Som jag skrev i mitt sista inlägg på PokerListings så kommer jag att återgå till min blogg här.
Här har jag friheten att skriva om vad jag vill precis när jag känner för det.
Man ska inte underskatta frihet, alla har inte den inre upplevelsen till sitt förfogande.
Jag har skrivit en dikt om frihet..
Frihet.
..åtnjuter den som väntat
som känt bojor kring sitt bröst
Ett blad som tas ifrån din mun
kan vara samma blad som skär
dig tudelad och samman i nästa sekund
Frihet är ett ögonblick
visioner av nya möjligheter
som tidigare varit förslutna
i tusen ensamheter.
Om vi väljer att fängslas
av den hopplöshet som förtvivlan erbjuder
Förnekar vi friheten i sitt ädlaste slag
och vänder ryggen till
en bättre morgon dag.
hugs
dilba
Ny bloggadress..
www.pokerlistings.se/blogg
Där finns jag nu och ni är välkomna! Klicka på bloggar och så hittar ni mig där.
kramar
dilba